Klassisk feminism att ladda ner
Läs ett kapitel. operation könsmaktsförståelse (pdf)
Lästips
Eftersom jag inte uppdaterar bloggen speciellt ofta och den här bloggen har en triljards spamförsök dagligen har möjligheter att kommentera begränsats, inga inlägg dyker upp innan de okejats.
Hollywoodifierade åsikter
Tibetfrågan är ofta så hollywoodifierad att det är lätt att kräkas över debatten. Sedan finns tendensen att om man är för ett fritt Tibet* så stämplas man som bakåtsträvare som tycker att det var strålande när Tibet var ett feodalt medeltidingsvälde, och givetvis spekulant på att suga Dalai Lamas kuk. Som om det handlade om något annat än människors frihet. Jag har stor respekt för människors fredliga strävanden efter frihet och demokrati, jag kan hysa respekten fortfarande när människor kastar sten och inte beter sig så fredligt. När mänskliga rättigheter kränks har man rätt att göra motstånd. Det helt oavsett vad Richard Gere tycker om saken.
Och å den andra så har vi Blogge som har fört fram en annorlunda röst i denna hollywoodifierade debatt. Uppskattas. Jag håller dock inte riktigt med i alla vinklar och vrår, t ex fyller det mig med hål av fasa att relativisera det svenska fallet Osmo Vallo som relevant i en eventuell svensk kritik mot Kina, och den absurda liknelsen med Ryssland är totalt off banan, Ryssland har aldrig haft någon liberal eller demokratisk "chockterapi". Men huvudbudskapet att det är tämligen meningslöst att kräva bojkott av OS för att Kina ska demokratiseras är så rätt. Det är slag i luften. Däremot är det dags att fatta att sport och politik hänger ihop i allra högsta grad. Det är så jävla naivt att tro något annat. Ingen ifrågasätter tydligen den lätt fascistoida organisationen IOK. Åh, Kina vore väl trevligt, och sport och politik hör ju inte ihop? Jag skrattar hårt åt de kinesiska delegationerna som ser så uppriktigt förvånade ut när protesterna väller fram. Det är symptomatiskt för totalitära regimer som är uppfödda med avsaknaden av en fri press och yttrandefrihet, att när motstånd uppenbarar sig så kommer det som en överraskning för man är van att kunna tysta folk, precis som svältkatastrofer också kommit som överraskningar för att man torterat yttrandefriheten till oigenkännlighet. Hur som helst, att inse att demokratisering tar tid och att handel är en viktig del av den, innebär inte att man måste undvika kritisera OS/Kina/whatever.
Mer hollywoodifierade åsikter kan hämtas i stort vilken fråga som helst, exempelvis djurrättigheter. Djurrättigheter är filosofi för idioter.
Missförstå inte, jag tycker inte att vi ska vara sadistiska mot djur, men det betyder inte att jag inte tänker äta och klä mig i döda djur och käka mediciner som finns tack vare en massa döda och lidande djur. Jag tycker inte att vi ska tortera våra hundar och katter, men jag tänker inte moralisera över att hundar och katter finns på exotiska menyer. Jag tycker inte vi ska skratta åt att kossor är heligförklarade i vissa länder medan vi snaskar filé. Djur är djur, vissa är domesticerade, andra är vilda, och inbillar mig inte för en sekund att de bör ha samma rättigheter som människor. Hur vi behandlar djur är förstås en samvetsfråga, men den går inte att översätta till universella rättigheter. Det skulle kasta mänskligheten in i ett värre tillstånd än någonsin Kina åstadkommit.
Det här är en fullfjädrad idiot vars filmer man borde bojkotta för sina omänskliga åsikter:
Joaquin "The Village Idiot" Phoenix, som tycker det är lika
hemskt att sy lampskärmar av människohudar som att bära päls.
Kort sagt, jag hatar hollywoodifierade åsikter.
Och övrigtvis såg jag att Charlton Heston gått vidare till de sälla jaktmarkerna. Guns didn't kill Heston. Jag avskyr det där uttrycket "guns don't kill people", eh, jo, det är liksom meningen?
*) Att vara för ett "fritt Tibet" borde inte vara annorlunda eller skilt från tanken att alla människor har rätt att leva i frihet. Det är ju inte nationskampanjer som är det viktiga egentligen.
Comments
MANY sympathetic Westerners view Chinese society along the lines of what they saw in the waning days of the Soviet Union: a repressive government backed by old hard-liners losing its grip to a new generation of well-educated, liberal-leaning sophisticates. As pleasant as this outlook may be, it’s naïve. Educated young Chinese, far from being embarrassed or upset by their government’s human-rights record, rank among the most patriotic, establishment-supporting people you’ll meet.
As is clear to anyone who lives here, most young ethnic Chinese strongly support their government’s suppression of the recent Tibetan uprising. One Chinese friend who has a degree from a European university described the conflict to me as “a clash between the commercial world and an old aboriginal society.” She even praised her government for treating Tibetans better than New World settlers treated Native Americans.
...
Barring major changes in China’s education system or economy, Westerners are not going to find allies among the vast majority of Chinese on key issues like Tibet, Darfur and the environment for some time. If the debate over Tibet turns this summer’s contests in Beijing into the Human Rights Games, as seems inevitable, Western ticket-holders expecting to find Chinese angry at their government will instead find Chinese angry at them.
...
Att kritisera Kina är bra. Men ogenomtänkt och okunnig kritik av Kina är direkt kontraproduktiv, något pressens gaphalsar lär komma att upptäcka väl på plats i sommar.
Fast, lär vi inte komma längre i anpassningen till naturen än så, borde man inte vara mer öppen i denna fråga.
Åsikter som du (och jag) har gällande djur är ju åsikter som många människor hade gällande exempelvis svarta människor bara för några år sedan.
Det är tur att du börjat blogga igen så att man kan bli inspirerad till kloka tankar och bli Louisefierad ;-)
Öh, ja, vi är några stycken som saknat den libertarianskaste av röster i debatten.
Blogge: Ja, det är sant, och ungefär av samma art som att debattera med Myrdal eller folk från KPML. Vad kinserna tycker om Tibet har betydelse dock för tibetanernas möjligheter till frigörelse från Kina. Finns inget stöd i övriga världen så är det ännu svårare. Det är egentligen två typer av frågeställningar, en pragmatisk och en moralisk.
Mickey: Menar du att svarta fick rättigheter TROTS att de är djur och inte människor? Det var ju annars ett argument för slaveriet att hänvisa till att vissa är mer djur än människor. Att rättigheter för svarta innebär en flytande gräns mellan djur och människor. Människor är sedan förstås djur, men i regel finns ingen svårighet att dra gränsen för vad som är människa eller t ex orangutang.
Isabella: Ehm, jag hoppas det? Men det började ju bra med en serverkrash för webbhotellet som varade sedan ca 8 igår kväll tills nu...
Även Paul McCartney har uppmanat till bojkott av Kina och OS i Peking.
Dennis: För att kineser dödar djur på ett hemskt sätt och gör päls av dem. All världens dumhet samlat i en människa, fantastiskt.
”Djurrättigheter är filosofi för idioter”. Nyanserat må jag säga ;-). Lustiga prioriteringar Louise gör förresten. En skådespelare som ogillar djurplågeri av djur för pälsens skull blir föremål för en hätsk bloggpost och blir kallad ”fullfjädrad idiot” och Louise uppmanar t o m till bojkott av hans filmer! Medan uppenbara skändligheter mot djur, som t ex mutilationen av får i Australien, aldrig någonsin skulle resultera i ett upprört blogginlägg hos Louise; de är ju bara får för i helvete!
Men man kan förmodligen inte begära mer av en person som inte ser skillnaden mellan att fiska strömming och att bogsera levande delfiner efter lastbilar..
Tur att det var en serverkrasch. Jag trodde att jag var blockerad för mina anti-libertarianska åsikter. Men du är väl inte sån, Louise. Du gillar lite ideologisk debatt, om jag känner dig rätt.
Vad gäller djur, så är det naturligtvis praktiskt ur homo sapiens-synvinkel att definiera människor som rättighetsbärande och (övriga) djur som rättighetssaknande, men det är dock lite filosofiskt tveksamt. I princip var det samma resonemang bakom det svarta slaveriet. Man erkände förvisso svarta som människor (och man åt dem inte heller), men som en primitivare sort, och än idag brukar IQ-tester anföras som "bevis" på att svarta faktiskt har lägre IQ än vita (som i sin tur har lägre än östasiater). Svarta män har å andra sidan mest testosteron, dvs de tenderar att vara stora och starka, och passar ju då ypperligt för hårt kroppsarbete!
Man kan ju också fråga sig vilka rättigheter man skulle tillerkänna neanderthaler, om man hittade några levande sådana. Skulle det vara
avhängigt deras resultat på IQ-tester, eller något DNA-test som visade deras genetiska avstånd till sapiens?
Stefan: Webbhotellet påstår att de utsattes för ett hackerförsök igår kväll, så hoppas de löser det under dagen.
Poängen som abolitionisterna framförde var just att oavsett vilka vi är - "primitiva", svarta, gula, kvinnor, fattiga, rika, handikappade, medvetslösa, dvärgar, osv. - så har vi mänskliga rättigheter baserat på den enda egenskapen "att vara människa" helt utan kriterier av vilken slags människa. Och så bör det fortsättningsvis också vara. Annars är risken ett ständigt slippery slope - för om djurs och människors rättigheter likställs som lika mycket värda (som PETA framför, och därför de är idioter) så blir inte människor speciellt mycket värda och då kan lika gärna resultatet bli att göra "djur"-försök på människor (vilket också har hänt i historien, även i modern tid och på grund av att mänskliga rättigheter inte respekterats eller ansetts som något som alla människor har beroende på vilka de är). Ska djur och människor få lika rättigheter landar det i absurditeter. Det betyder förstås inte att vi moraliskt bör kunna bete oss hur som helst med djur.
De som ville försvara och upprätthålla slaveriet eller förneka vissa människor rättigheter gjorde just de där kriterierna som avhängiga; och sådana kriterier kan utesluta människor från rättigheter.
Vad gäller neanderthalare, håller med om att det "känns" som en variant på apornas planet, men neanderthal och homo sapiens kan/kunde skaffa barn ihop och så vitt jag vet finns neanderthalrester i moderna människor och människan kan inte skaffa barn med några andra ap-primater, inte ens vår närmaste genetiska släkting.
Jan E. Du får gärna värna om djuren och allt det, du missförstår likväl kapitalt min poäng både nu och då, som är att samvetsfrågor vad gäller djur kan inte göras till universella rättigheter jämbördigt med människor. Se svar till Stefan.
Penn & Teller har redan avhandlat Tibetfrågan ypperliggt i Bullshit Holier than thou-avsnittet.
Tibet ska varken ha kommunistisk diktatur eller teologisk dito. Jag stödjer varken.
Problemet med Blogges argumentation är att den är hemmablind.
Vi alla vet Blogges känslomässiga relation med Kina och detta gör att han gång efter annan förväxlar landet Kina med staten Kina.
Att det finns unga som känner stolthet över sitt eget land, trots totalitärt samhälle, är inte konstigare än att Hitlerjugend eller Putins stormtrupper existerar.
Eller att Reinfeld får kritiska frågor från studenter på ett elituniversitet om varför han kritiserar Kinas brott mot mänskliga rättigheter. Det är knappast barnen till dissedenterna som går där.
Nu är jag ingen Kinaexpert och har begränsad förståelse av Kinas kultur och historia. Men att ta något som diktaturer förmedlar eller målar upp i tidningar som någon utgångspunkt är barockt.
Protestera mot staten Kina och inte bara om Tibet utan givetvis alla andra brott som begås.
Nu ska tydligt påpekas att vi alla har ämnen där vi blir hemmablinda. Även jag.
Sen om OS i stort. Det måste alltid påminnas om att OS tilldelas en stad av efter ett intensivt mutmaraton. OS handlar inte om sport.
"att ta något som diktaturer förmedlar eller målar upp i tidningar som någon utgångspunkt"
Detta har du uppenbarligen fått helt om bakfoten. Därmed också hela argumentationen.
Louise: Såvitt jag vet visar DNA-analyser
att neanderthaler och sapiens var för genetiskt långt ifrån varandra för att kunna få barn med varandra. Ändå var de naturligtvis lika varandra i många avseenden, och hade ett gemensamt evolutionärt ursprung.
Men de hade levt som separerade populationer så länge att de genetiskt hade glidit isär och blivit olika arter. Det illustrerar problemet med att exklusivt koppla alla rättigheter till en rent genetisk definition av begreppet människa - och ännu lösare blir det givetvis med sociala och politiska definitioner!
En naturlig, medfödd rätt till frihet ser jag således som något ganska art-oberoende, egentligen. Men vi behöver äta, och vi behöver samarbeta. Alltså är det praktiskt för oss att definiera andra arter som mat, och jaga dem, fånga in dem och farma dem för det syftet. Men filosofiskt måste vi tänka efter lite här. Är det verkligen rimligt att klumpa ihop delfiner och strömming, eller chimpanser och räkor, bara för att de inte är sapiens?
Jag tycker att det liknar kreationism; det går emot evolutionsmodellen. Det är naturligtvis inte rimligt att ge djur mänskliga rättigheter, som de ändå inte kan begagna sig av, t.ex. yttrandefrihet, som förutsätter språk. Men det kanske är rimligt att ge höns "rätt" till vissa ytor att röra sig på? Det kanske är rimligt att ge alla högre ryggradsdjur "rätt" att slippa bli utsatta för plågsamma, utdragna, sadistiska experiment? Jag ser inte att detta devalverar eller upplöser människors rättigheter för det. Tvärtom, kan vi vara anständiga mot djur kan vi vara anständiga mot varandra, och vice versa. It's a good start.
Blogge,
Det var skönt att höra att det vara bara jag som fått det om bakfoten. Blev orolig där när du drog parallellen mellan svenska brister i rättstaten och jämförde dem med kinesiska diton.
Ur mitt perspektiv låter det som att likställa Sveriges system med det kinesiska.
Men om du säger att det inte är så, så är det skönt att höra.
Louise, jag missförstod inte alls din poäng. I mitt fall handlar det inte om att hävda att djur och människor har samma rättigheter, det handlar inte om att moralisera över att delfiner kanske finns med på menyn i asiatiska länder, utan det handlar om att vi som högre stående varelser måste ha omdöme att HANTERA djur på ett etiskt försvarbart sätt. När så inte sker måste man reagera. När det gäller din tidigare bloggpost om jakten och slakten på delfiner i Japan, så antydde du inte med ord att du tyckte att hanteringen var djurplågeri. Utan tvärtom likställde delfiner med strömmingar. Både enfaldigt och fullständigt irrelevant.
Att jämföra delfiner med strömmingar är ju helt galet. Kräftströmming är gott, till skillnad från kräftdelfin.
Stefan, du har säkert rätt om neanderthalarna, är inte så insatt i det, det var något jag läste för en evighet sedan men det var kanske en teori.
Men om vi ponerar scenariet med "apornas planet" så finner jag det inte underligare än att djur redan har "rätt" att försvara sig på samma vis som människor--men de bryr sig inte om denna rätt. Skillnaden är att djur inte har någon fri vilja, de styrs primärt av instinkter och inte av etik eller moral. Det betyder inte att människor bör likställa djur (och vilka djur, och varför?) med människor, för vi skulle förlora på det och det finns ingen mening med det på ett filosofiskt plan.
Neanderthalare håller jag med om utgör ett dilemma om de skulle finnas, vilket de inte gör, eftersom de var i stort sett som människor. Så jag tänker så här: Om vi skulle socialisera och bygga samhällen med dem som vilka andra människor som helst så är det rimligt att de har lika rättigheter eftersom rättigheter också är en ömsesidig social metod för att kunna leva tillsammans. Precis som om det skulle komma flyktingar från andra planeter. Men den dagen är inte här.
Men varför skulle inte en genetisk definition på människa fungera? Hur ska du annars definiera en människa?
PS. Om inte en genetisk definition är tillräcklig, hur gör du då med kraftigt handikappade människor som inte är kapabla till något "mänskligt"?
Jan E. Nej, du har fortfarande inte förstått skillnaden mellan att ha ett samvete och att vilja upphöja det universell lag. Det är sedan fascinerande att du selekterar vad du vill uppröras över, ska du ha något vettigt att komma med kan du ju försöka komma ihåg vad jag skrev:
För att det är omöjligt att likställa djur med människor--utan att påbörja en slippery slope--betyder det inte att människor inte ställs inför etiska dilemman och hänsyn på grund att vi faktiskt är människor och behöver djur på olika sätt, emotionellt som praktiskt. Att HANTERA är just inte samma sak som rättigheter, rättigheter är ömsesidiga, du får inte dina rättigheter kränkta för att katten river dig.
Åh, en sak till.
[quote=Jan E]Utan tvärtom likställde delfiner med strömmingar. Både enfaldigt och fullständigt irrelevant. [/quote]
Jag likställde dem som mat, men som Dennis säger så är det ju rätt galet.
Louise: den genetiska definitionen är inte problematisk just nu. Men rent teoretiskt sett skulle den kunna vara det, som du medger i fallet neanderthaler. Ännu mer fantasibetonat kan man förstås tänka sig en framtid där det finns fabriksframställda människoliknande robotar, som är tillverkade enbart för att vara sexslavar, eller vad man nu vill att de ska vara. Ja, du kan ju tänka dig "Blade Runner" typ. När får sådana människoskapade konstruktioner naturliga "mänskliga" rättigheter? Aldrig, om man sätter en stenhård, absolut gräns för mänskliga rättigheter vid den rent genetiska definitionen av människa.
I verkligheten blir det väl så att ingen renodlad princip håller fullt ut hela vägen. Man får då acceptera en mer pragmatisk inställning där flera principer eller kriterier kan användas samtidigt. Detta kan förvisso ge en obehaglig känsla av godtycke, men alternativen kan vara ännu värre.
Well, om nu androider drömmer om elektriska får. Mänskliga androider och robotar som vill och tror sig vara människor är ändå inte människor, de skapas blott för att likna människor på något vis för vårt behags skull/arbete/whatever. Taskigt kanske, men likväl. Jag förstår inte alls varför de ska ha rättigheter, i sådana fall tappar begreppet människa all mening.
PS: Utan "en stenhård, absolut gräns för mänskliga rättigheter vid den rent genetiska definitionen av människa" blir ju det motsatta fallet att människa blir meningslöst och därmed rättigheter. Det vore väl absolut det värsta alternativet?
Kanske Hal skulle ha mänskliga rättigheter?
Nej, varför skulle rättighetsbegreppet bara försvinna om det inte kopplas uteslutande till den genetiska definitionen av begreppet människa? Tänk på att Upplysningsliberalismen går tillbaka till en tid när inte ens Evolutionen var känd, än mindre DNA-koder och sånt. För den tidens människor var det inte alls så självklart att alla människor på jorden tillhörde samma art, eller ens vad en art var för något. Vi vet helt enkelt inte om de skulle ha uteslutit androider från människobegreppet, eller inkluderat dem över en viss IQ-nivå, eller vad.
Nej, men den är vad vi har nu som "absolut" definition och den inkluderar alla människor, och inte djur eller robotar. Ingen behöver en genetisk kod för att förstå att det är en mänsklig bebis och inte en ekorre eller Roy Batty som kommer ut ur en kvinnas kropp efter befruktning (minus Jesus). Och den kunskapen var lika given före 1953, rent av för två tusen år sedan också trots att människor inte hade rättigheter.
Men visst, det kan ju hända att vi odlar bebisar på burk i framtiden, och något jag avundas rejält, vilket fall som helst är jag säker på att mänskligheten förstår vad som är en människa då också.
Ja, du har väl rätt då, Louise. Så länge det finns ett betryggande avstånd mellan oss och chimpanserna å ena sidan och databurkarna å andra, så är detta inget stort problem. Det är bara, än så länge, ett tänkbart problem, som tillhör science-fiction-skräck-genren.
Men apropå bäbisar, så underlättar det förstås för abortmotståndar-fundamentalister att göra den stenhårda, absoluta kopplingen mellan mänsklig DNA-kod och right to life... but let's not go there for the moment.
Louise,
Ja, visst är det fascinerande att jag selekterar vad jag vill uppröras över; det är jag förstås helt ensam om här ;-)
Du skriver att du inte likställde delfiner med strömmingar utan du likställde dem bara som mat. Då ska vi ta en titt på vad du skrev:
”Men för min del är det inte hemskare att delfiner fångas i nät och "får sina halsar avskurna med MACHETEKNIVAR" (obs obs obs) än att dra upp strömming. De ligger där i båtens botten och kippar efter andan och det enda jag tänker på är vad gott det ska bli med persiljestekt strömming med färsk potatis. Eller när jag drar upp nätet med massor av smarrig fisk som fått kämpa i nätet antagligen 24 timmar”
Likställde dem som mat? Eh?
Erkänn för tusan människa att du har fel istället för att slingra dig och snacka en massa skit! Du skrev ett provocerande snaskigt inlägg om delfinslakten.
Stefan. Vi kan visst gå där om du vill, för att etablera skillnaden mellan djur och människa för rättigheter betyder inte att det inte finns något som krävs för att uppfylla kravet för att kunna äga och utöva rättigheter i relation till andra människor. Rättigheter har ett innehåll. För att etablera när rättigheter kan ägas och utövas krävs att man är en manifest autonom mänsklig varelse, dvs. en separat entitet, en individ, det finns ingen rättighet att överleva på en annan människa mot dennes vilja, det skulle vara motsatsen till individuella rättigheter. Rättigheter utövas i förhållande till andra människor. Och har ingenting med förhållandet till och etablerandet av skillnaden mellan människa och djur att göra.
Och sedan om du verkligen tycker det är problematiskt att fastställa vad som är en människa och inte något annat, tja, då kanske det är meningslöst med mänskliga rättigheter, och poäng till djurrättsaktivisterna.
Jan E. Extremt selektiv och dessutom har du svårt att koppla ett resonemang. Ja, jag påpekade att det finns kulturella skillnader som gör att vi tycker om olika saker och därmed värderar olika. I Japan betraktas tydligen delfin som något man äter. Att man fiskar och behandlar delfin som det käk det ska bli är kulturellt betingat, precis på samma vis som vi har våra egna kulturella koder. Men det är redan förklarat. Att jag skrev provokativt, nej, det menar du inte? *chockad*
Jag rekommenderar re-run av tråden:
http://www.louisep.net/blogg/node/1536
Du kanske ska undvika att påpeka självklarheter. Att det finns kulturella skillnader när det gäller behandlingen av djur t ex. Vi har ju alla sett hur man behandlar och transporterar djur i vissa länder i Europa och där man kan knappast ens kan stava till djurskydd. Säkert kulturellt betingat. Och så har vi urgamla traditioner som är svåra att rucka på, tjurfäktning till exempel. Men de flesta tycker nog inte att det ska vara ett hinder för att reagera över uppenbart djurplågeri bara för att det är kulturellt betingat. Och som jag skrev tidigare – det är inte djur som mat frågan gäller, utan vägen till matbordet.
Vår urgamla älgjaktstradition kan man ju jämföra med. Jag tror inte att det finns många som är upprörda över den. Eftersom den bedrivs på ett etiskt sätt där man strävar efter minsta möjliga lidande för djuren.
Du tror att din hållning i frågan blir stärkt av en repris av den förra tråden. Det tror inte jag.
Jan E.
Nej, du har fortfarande inte förstått skillnaden mellan att ha ett samvete och att vilja upphöja det universell lag.
[...]
För att det är omöjligt att likställa djur med människor--utan att påbörja en slippery slope--betyder det inte att människor inte ställs inför etiska dilemman och hänsyn på grund att vi faktiskt är människor och behöver djur på olika sätt, emotionellt som praktiskt. Att HANTERA är just inte samma sak som rättigheter, rättigheter är ömsesidiga, du får inte dina rättigheter kränkta för att katten river dig.
***
Vad jag pekar på är ett kulturellt godtycke i djurhållningsfrågor, och jag accepterar det för det är det enda vi kan göra utan ett omöjligt scenario. Skulle vi universalisera någon tanke om "minsta möjliga lidande" för djur är det i sig också bara ett kulturellt godtyckligt påfund (och blottar sig som vårt samvete) och är ingen princip som går att hålla sig till förutom att fundera på snällaste möjliga sättet att ha ihjäl dem, och det är en glidande skala, att låtsas som något annat är hyckleri.
Att älgjakt sker "etiskt" är också en samvetsfråga men de dödas likväl, de har ingen rätt till liv, och du verkar ju tillfreds med det. Inte en fråga om rättigheter som likställer djur med människor, vilket är så en del människor argumenterar. Att universalisera en rättighetsprincip som rätt till liv (slippa dö, ätas eller bäras som päls, användas i medicinska experiment osv.). Vi får leva med att det är en gråskala.
Jag accepterar för min del (som så ofta) att det är en gråskala snarare än en svart-vit grej, och även om man nu faktiskt kan definiera begreppet människa på ett genetiskt svart-vitt sätt helt vetenskapligt, så var detta faktiskt inte självklart för några hundra år sedan (vilket var en anledning till att man kunde se mellan fingrarna med det svarta slaveriet; man visste inte säkert om de var "riktiga" människor s.a.s.). I gråskalan, eller evolutionsskalan om man så vill, tycker jag att det är rimligt att ta hänsyn till både sådant som ett "djurs" förmåga att känna ångest och smärta, och människofostrets utvecklingsgrad. Det är också så man i praktiken resonerar när det gäller aborter. Det är utvecklingsgraden som sätter abortgränsen, inte DNA-koden per se.
Det finns tokstollar som likställer djur och människor i rättighetshänseende, men dem kan vi ju bortse ifrån nu eftersom jag inte ens antytt att jag tillhör den kategorin. Jag accepterar, precis som en övervägande del av befolkningen, att vi äter djur. Men min enkla och egentligen rätt självklara hållning är att vi som tagit oss denna rätten får förbanne mig se till att dessa djur inte plågas i onödan innan de blir mat. Och här måste man kunna göra skillnad på djur och djur. Det är orimligt att hävda att det inte är nån skillnad mellan hur man fångar och dödar en strömming och hur man fångar och dödar en delfin som befinner sig högt på utvecklingsskalan. Precis som du bevisligen gjorde i den förra tråden.
Att man ska behöva tjata om en sån sak är märkligt.
Nånstans i historien har väl kyrkan även på allvar diskuterat frågan huruvida kvinnor är människor eller inte. Man har då naturligtvis inte utgått ifrån ett genetiskt människobegrepp, men ett teologiskt-bibliskt-kreationistiskt. Vems människobegrepp som ska gälla egentligen blir lätt en maktfråga, och inte ens vetenskapen är bombsäker; nya DNA-tester i framtiden kanske kommer att visa att vissa människor inte är riktiga människor, vem vet? När man kopplar alla rättigheter exklusivt till människobegreppet måste man också fundera på allvar vad detta är. Om det förutom rätt DNA-kod ska vara att vara "autonom" eller "självförsörjande på den fria marknaden", så kanske det visar sig att många faller under strecket.
Jan E. Ja, men nu var det ärendet här, så det går inte att bortse ifrån.
Sedan får du ju fortfarande gränsdragningsproblem och får precis som alla vi andra acceptera att det är en gråskala som mer styrs av kulturella konventioner (och vårt samvete) än precisa möjliga rättigheter.
Du käbblar om strömmingar trots att jag noga skrev att delfiner trots allt är däggdjur. Men det finns många däggdjur i vår värld som inte åtnjuter samma behandling kommet av vårt samvete. Själva slakten förändrar inte faktum att vi dödar och ibland utrotar dem.
Det finns ingen konflikt här egentligen, rättigheter nej, samvete ja.
stefan/
Visst finns det en teoretisk problematik kring var man skulle kunna dra gränsen för vad som är en människa. Fast å andra sidan kanske inte. Att människor har rättigheter är en "böra"-sats. Alltså helt godtyckligt om man ska vara krass (det betyder givetvis inte att frågan är oviktig, tvärtom). Vem man tilldelar rättigheter är också en "böra"-sats. De flesta människor är gudskelov överens om att människor har rättigheter (sedan är de flesta å andra sidan inte överens om vad en rättighet är, men det är en annan fråga). Att man förr i tiden inte erkände kvinnors, slavars eller färgades rättigheter berodde på att man inte definierade dem som fullvärdiga människor. Vilket givetvis var hemskt. Fullvärdig människa var tydligen den som var en vit man. Idag definierar vi människa på ett för mig mer sympatiskt sätt. Människa är den som tillhör släktet homo sapiens. Men rättighetsbegreppet blir (tyvärr) inte mindre godtyckligt för det. Hur man än vrider och vänder på det, vem man än väljer att tilldela eller exkludera från att ha rättigheter. Hade gärna velat, men kan tyvärr inte köpa de försök till bevis som vissa rättighetsetiker, exempelvis Ayn Rand, för fram.
Och den dagen gränsproblematiken aktualiseras får man väl eventuellt antingen se över sin definition av människa eller vem man väljer att tilldela rättigheter. Den dagen den sorgen. Men det valet kommer vara lika moraliskt godtyckligt som valet att vi tilldelar homo sapiens rättigheter i första taget, eller pratar om att man "bör" respektera djur på ett eller annat sätt.
Diskussionen om djurs vs. människors rättigheter kan med andra ord inte vinnas med vetenskapligt grundade argument, det finns inga objektiva svar som fastställer den enas rätt till exempelvis liv eller den andres frånvaro av detsamma. Att det kan uppstå en definitionsproblematik medför ju på inget sätt att man helt plötsligt måste utöka/förändra vilka grupper som tilldelas rättigheter. Det enda det medför är att man kanske får en smula sämre magkänsla, därför att grupper man gärna hade velat se tilldelas rättigheter kanske riskerar att bli utan.
Som jag ser det har alla levande varelser en naturlig rättighet att få sträva efter liv, men dessvärre är det en del av denna strävan att ta andras liv; att äta eller ätas. Detta kan inte människan rå för, ty hon har inte skapat livet och dess spelregler. Men hon har en som det tycks artspecifik förmåga sätta upp sina egna spelregler, och hon har därför ett visst moraliskt ansvar att se till att ingen levande varelse får ett utdraget helvete som en direkt följd av hennes egna påhitt. Exempel: om människan plockar in en planta och sätter den i en kruka, så har hon ett moraliskt ansvar att vattna den, eftersom plantan, som är tagen ur sin naturliga miljö, inte längre själv kan ta del av naturliga vattenflöden.
Krukväxten har m.a.o. "rätt" att bli vattnad av människan, men den vilda utomhusväxten har det inte. På ett motsvarande sätt skulle man kunna hävda att alla djur som vi jagar eller farmar har "rätt" till att inte utsättas för onödiga grymheter av oss, vilket inte är detsamma som att säga att vi är skyldiga att hjälpa alla djur som är i nöd i naturen, även om det iofs är en god sak.
När jag var liten försökte jag en gång "uppfostra" en katt till att inte vara grym mot möss. Kan du inte bara döda dem snabbt, som ett lejon, eller låta dem löpa? Nej, katten ville inte lyssna på det örat. För katten var det en självklar naturlig "rättighet", att har man fångat en mus, så har man rätt att "leka" med den till döds. Detta strider mot mina värderingar (som jag skulle önska var generella för sapiens, men som jag inte har empiriska skäl för att tro är det).
Naturligtvis kunde jag inte prata förnuft med katten; jag kunde bara smiska den när den var elak mot möss, och i gengäld klöste den mig. Det var status quo.
Till slut måste jag inse att inte ens högt utvecklade däggdjur, som katter, är människor. De kommer aldrig att förstå något sådant som "den gyllene regeln". Och många människor gör det inte heller, för den delen.
Vi måste helt enkelt inse att vad vi än definierar som "mänskligt", vare sig det är utseendemässigt, DNA-mässigt, beteendemässigt eller moraliskt, så kommer det alltid att finnas några som hamnar i en skum gråzon.
Men begreppet "naturrätt" är ändå, som jag ser det, mycket värdefullt, för att skilja det från rent maktbaserade politiska och sociala rättigheter, som kan ändras från en dag till en annan.
kan inte låta bli att påpeka att phoenix åsikter knappast är hollywood-fierade eller trendiga. killen uppfostrades som vegan och lever som han lär. när han äter en vårrulle på film, så är det en vegansk vårrulle och när han spelar coola killen i läderoutfit så är det pleather.
Lisa: det tycker jag är helt ok, har man ett samvete ska man följa det, men eftersom han presenterar PETA blir det samtidigt mer problematiskt? (Och jo, jag tycker de är hollywoodifierade)
Stefan: Jag tror vi är ense gansla långt, men jag vill nog lägga betoning på människa som ett begrepp som inte är så vidare värst gråskaligt. Det betyder inte att det inte kan bli problematisk när Roy vill leva och slippa vara slav och att det kan bli gråskalor i framtiden. (replikanter är ju skapade att vara människor?)
Förbannat tråkigt att Blogge utvecklats till bloggosfärens egen Jan Myrdal. Hans argumentation blir bara mer och mer skruvad för var dag.
Joaquin har ju helt rätt din dumma jävel. Om du funderar lite på det lär ju även du inse samma sak.
Framför allt blev jag övertygad av "din dumma jävel" som en ingång att "fundera" över, mea culpa, jag tar tillbaka allt. Förlåt!
Harald Ofstad har resonerat kring skillnaden mellan samhällets funktionsnödvändiga normer och dess kulturella normer. Att mord är orätt, eller att alla som kan måste hjälpa till med finansieringen av samhällets åligganden genom att betala skatt tillhör samhällets funktionsnödvändiga normer. Frågor om huruvida djur kan användas som kläder eller hundkött eller valkött som människoföda, det är kulturella normer. Denna skillnad är viktig.
Det finns en utmärkt illustration till djurrättsrörelsens oförmåga att förstå denna skillnad.
Stockholms Fria Tidning, (med djurrätt som profilfråga)ledarkommentar 25/10 -03: " "Det är en subjektiv bedömning. Det skulle vara en nyhet i svensk lagstiftning med förbud av etiska skäl" Eva Eriksson, fp, motiverar varför hennes utredning motsätter sig förslaget att förbjuda minkfarmar. Kan Eriksson berätta vilka lagar som inte bygger på subjektiva och etiska bedömningar? Kvinnofridslagen? Lagen mot prostitution? Våldsmonopolet? Förbudet att mörda? Den om kristen grund i skolan? Eller kanske förbudet mot vissa droger?"
Att lagen mot prostitution antagligen är lika stollig är ju inget försvar för orättfärdiga kulturbetingade morallagar. De prostituerade och deras kunder, samt hela pälsbranchen är vår tids häxor, utsatta för vår tids häxprocesser.
Ofstad - Vi kan ändra världen, s.164: "Vi finner ofta att det att en grupp gör något på ett avvikande sätt kan utlösa stark irritation även om det den gör är nyttigt och överhuvudtaget inte berör eller hotar majoritetsgruppens intressen. Eftersom majoriteten är starkast, kan irritationen ge utslag som minoritetsgruppen upplever som övergrepp. Vi ska inte undervärdera den förtvivlan och upprördhet som majoritetens irritation kan skapa inom minoriteten. Just därför att gruppens normer inte är i konflikt med storsamhällets, kommer irritationen att upplevas som totalt oberättigad och som ett intrång på ett område som minoriteten med rätta anser att den bör få ha ifred."
Normala människors vana att äta med kniv och gaffel hotas inte av att det finns folk som av någon anledning äter med pinnar. Vissa människors vana att prata barnspråk med sina hundar hotas inte av att andra äter upp sina. På det kulturella området ska därför inte samhället, eller en majoritet lägga sig i minoritetens vanor, födkrokar eller smakpreferenser. Inom livsåskådning och de kulturella områdena har t.o.m. pluralism ett värde i sig, det är inte bara något man får tolerera. Därför får man inte vara hur småsint som helst. Även om man råkar befinna sig i majoritet. Småsinthet är inte demokrati, det är förtryck, förföljelse, häxprocesser eller mobbning. Även om minkpälsar faktiskt hade varit en motbjudande, kapitalistisk, onödig och ful lyxvara som Margareta Winberg inte ansåg sig behöva.
Oberoende socialdemokratiska Länstidningen (Östersund), på ledarplats, augusti-05: "När nu SSU-veteranerna Bo Bernhardsson och Jan Nygren lyckats medla... fred inom SSU är det dags att ta itu med grundproblemet: Demokratisynen och demokratifostran i SSU. För det är där det brister. Demokrati är inte bra bara när man själv får bestämma. Demokrati är en samhällsform där det är möjligt att träffa beslut som alla intressegrupper i samhället kan leva med. Den som anser att demokrati innebär att 51% av befolkningen har rätt att oinskränkt bestämma över 49%, eller som själv anser sig vara folkets enda sanna företrädare, bör lämpligen söka sig till ett annat parti än socialdemokratin."
Sedan kan man förstås göra sig lustig över Margareta Winberg och S-kongressen 2001, men egentligen ville jag bara påpeka att detta knappast är någon vänster-högerfråga. Alla seriösa politiska partier måste väl rimligen kunna skriva under på Länstidningens ledare?
Jag vet inte vad Stefan Hallgren kommer från för planet, men jag tror mig veta att Jan E kommer från en annan tid. Det var knappast en tillfällighet att just han av alla människor kände sig tvungen att kommentera... Det var ju han som skrev motionen till S-kongressen 2001! Han som byggt hela sin karriär på häxprocessen mot pälsbranchen. Elaus Skragge i Mora, eller Laurentius Hornaeus i Torsåker. Någon av dem måste ha gått och reinkarnerat sig i Jan E.
Posta ny kommentar