En vecka av tragedier och politiska fadäser

Jag blir förbannad över dekreten. Nationell sorg. Någonting i politikers och deras hundars sätt att gömma sig. Nationell sorg som tycks fungera som magiska mantlar och sköldar för politiker som tror sig vara 'untouchable'.

Människor sörjer. Visst är det en tid där det utrymmet är riktigt och fundamentalt. Men när politiker gömmer sina tabbar och vidriga personligheter bakom denna sorg då blir människor förbannade.

Ja, jag tänker givetvis på Laila Freivalds. Naturligtvis är det inte hennes fel att det som skett har skett. Men det är hennes ansvar som minister och roll som ledande politiker att uppföra sig anständigt och ta ansvar för 'vad som sker och inte sker' när det är hennes område! Kan man inte ta ansvar för detta då har man ingen plats inom politiken, och synnerligen inte med en ansvarsfull post.

Avgå Laila, det är det enda anständiga kvar att göra. Du varken hjälper eller gör någonting bättre. Förutom att du agerar som en världsfrånvänd så är din vägran att inse och acceptera ditt ansvar genom att bland annat skylla ifrån dig och att ljuga fullständigt smaklöst.

I denna tid av sorg.

Du ska helt enkelt fundera på vad som gäller i ditt fall när du kläcker ur dig trivsamheter om att folk ska passa sig, kanske du ska passa dig väldigt noga.

I denna tid av sorg.

Jag mår illa över denna överlägsna attityd och det illa dolda människoförakt som blottar sig genom huggtänderna på en allt igenom självupptagen människa.

Som om kritik på något vis tar udden av människors sorg och förmåga till empati? Var kommer denna tanke ifrån? Bara från de som tror sig ha något att förlora. Men vad är fel på anständighet i denna tid av sorg?