Under tiden har vi grava problem med monarkins auktoritet

I DN (julafton)ondgör sig Carl-Erik Grimstad över statusen hos de monarkiska husen i Europa, och kanske i synnerhet med det svenska kungahuset. 



När man läser 'debattartikeln' känns det som att förflyttas till något annat sekel, århundrade, någonstans före 1700-talet.
En tid då blodet var allt och självklart. Det har ju även i modern tid varit
väsentligt med 'blodet', men av barmhärtiga skäl drar jag inte parallellen
vidare.



Poängen med 'debattartikeln' är att påvisa faran med den adliga blodlösheten hos de allt mer frekvent ingifta partnerna i kungahusen och sekundärt hur manligheten kommer på skam för de nya 'kungarna' som med den feministiska revolutionen förstört även detta. Även detta!
Detta hot mot den 'kungliga auktoriteten'. Vad ska de ha för uniform? Och ett
fruntimmer som står dem högre i rang! Stackars, stackars Daniel som å andra
sidan är blodlös och som kan komma eventuellt att driva folket in i ett
kollektivt ecstacybrus.



Hur som helst. Monarkiexperten (han kallar sig det) har naturligtvis helt rätt - även om det mest framgår av
det icke-intentionella sakframförandet - monarkin är vare sig demokratisk, folklig eller feministisk. Varför skulle den?



Den norska monarkiexperten skriver:

" När kronprinsen här i landet insisterade på att gifta sig med en utagerande ensamstående mamma från Kristiansand trodde ärkemonarkisterna att botten var nådd."

Fruktansvärt! Vilken tragedi! Fast personligen tycker jag det är underbart
och dråpligt när rojalister tar bladet från munnen och visar vilka perversa
kvasinazister de är. Mera sådant här och monarkin är ett minne blott.

Läs och skratta, och inse samtidigt att  det är helt sant:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=358746&previousRenderType=1

Republik nu!