Det är semester för andra gången. Jag kan inte minnas att jag haft någon riktig semester på tämligen många år. Det där med kollektivavtal och det där normala livet som Svensson lever var sällan min verklighet. Anledningarna till det är lite olika – men på något sätt har jag ofta suttit med någon text, någon rapport, och för all del en hel bok har ju upptagit minst två somrar. Vilket har varit fint och bra på alla sätt. Jag klagar inte. Det är ju min livsluft att skriva.
Förstå nu min förvirring att lealöst och planlöst driva omkring och behöva påminna sig om att det är helt ok att göra ingenting. Det här med att göra ingenting har nog aldrig varit min melodi. Någon sa en klok sak till mig för länge, länge sedan, att det är en konst att ha det lite långtråkigt - och att en bra konsekvens av att kunna konsten är att det ger luft åt så mycket man skulle vilja göra.
Istället för att odla den konsten så sitter jag på min soldränkta altan och har dragit igång minst fyra eller fem olika projekt. Det ska målas akvarell (mycket ringrostig här), det ska bonsaias en Shersmin- buske som jag hatar (det lever mest spindlar i den), det ska ”pottas” pelargonskott, och så tänkte jag få klart två stickade ull- och alpacatröjor till stundande augusti då hälften av familjen fyller år (så glada de ska bli!?). Några böcker ska slukas också. Någon tanke att dra upp syrenskott och plantera om försöker dessutom pocka på min uppmärksamhet.
Jag vet inte, men akvarellerna ser ut som misslyckat förskolekladd (ja sämre än guldsprayade makaroner), busken ser avlivad ut eller som något kvarglömt rekvisita för en armageddonfilm, pelargonskotten ser ledsna ut, och tröjorna får mig att svettas. Ett par deckare slukades sedan fastnade jag i mitt missnöje att en bok för omläsning av Laurie R King saknas i bokhyllan. Vem har lånat den?
Nu har jag ändå inte nämnt de där vansinniga turerna i skogen på jakt efter kantareller. På jakten efter dem förvandlas man från en beskedlig medelålders tant till ett svettigt bergsklättrande djur av något slag; med revor i ansiktet, biten i ett moln av mygg och bromsar, i de mest oländiga av marker. Där mest skogsmaskiner rullat i kapp med vildsvin, där gummistövlar och förstånd förlorar kampen. Men en och annan korg har det blivit, som man sedan knappt orkar rensa.
Det här med att göra ingenting återstår. Det går absolut inte. Hela mitt inre revolterar. Jag går igenom alla de texter som aldrig fick plats i boken. Synd. Därför tänkte jag se över dem och beta av ett och annat av de där förlorade texterna till bloggen.
Ha en skön semester, eller lycka till med att göra ingenting.
