För några dagar sedan fick jag påhälsning på bloggen av en gammal bekant från
'debattforumet' exilen, som jag själv avhåller mig från att debattera
på. Han hade lite sedvanligt utbyte av saker man säger till gamla nätbekanta
och synpunkter på att jag kallat de som följer Lars Jansson
(han med 'invandringens kostnader') för sekt, sekt borde bytas ut till kult.
Som ett säkert amen i kyrkan medförde det ytterligare 'debatt'
från en av
kultmedlemmarna som just huserar på debattforumet (samling för kulten i
fråga), många gånger tidigare besvarat, bl a här
och där.
Fair enough. Jag har absolut ingenting emot att få kritik för kritik. Just
brrring it on. Men jag är defiinitivt ganska trött på de eviga (medvetna?)
missförstånden kring kritiken och det som gör att Janssons ivrigaste
förespråkare får karaktären av kultmedlemmar. Så låt mig poängtera att kritik mot Jansson
och Janssons metod att beskriva 'invandringens kostnader' innebär inte att man
därför menar att invandringen är lönsam. Det är inte ett uttryck för en
uppfattning om hur det ligger till egentligen. Kritiken är kommen av
vetenskapliga skäl och rimligheter, ingenting annat.
När Dennis Josefsson invänder och
visar på en del överdrifter
och orimligheter i Janssons
kalkyl betyder det inte att han därmed drivs av en inre motor att bevisa
invandringen lönsam. När någon annan
beskriver olika typer av kalkylmodeller
som borde vara nationalekonomiskt tillämpliga betyder det inte heller att man
drivs av en inre motor att bevisa invandringen lönsam. Om jag beskriver vad Jan
Ekberg kommit fram till i sin transfereringsanalys - som är en
nationalekonomisk metod att 'mäta' skatteffekter mellan populationer - betyder det inte heller att jag drivs av
en inre motor att bevisa invandringen lönsam, och inte heller att jag därför
tycker att Ekbergs analys har dagsaktuell färskhet (också något som
ovidkommande dyker upp i debatten). Mot kritiken brukar helt absurt ibland
också framhållas att kritiken är värdelös eftersom man inte har någon
alternativ kalkyl och resultat att uppvisa. Det är av samma art som att
framhålla att Gud existerar eftersom man inte kan bevisa att Gud inte
finns. Yea, you don't say?
Det är legitima och vetenskapligt grundade invändningar till Janssons metod
och därmed resultat. Fungerar inte metoden är resultaten missvisande.
Ingenting annat.
Det här är ganska typiskt när 'debatten' sväller upp bland de
indignerade. Kritik mot Jansson är uppenbarligen icke tillåten och man riktar
hjärtligt och tillika hjärndött in sig på ovidkommande debattknep som inte har relevans för vare
sig Janssons kalkyl eller kritiken mot den. Det säger mer om kultbeteendet
kring Jansson än det säger något om kritikerna och kritiken mot
kalkylen.
Sedan finns det dem som ihärdigt blandar in företagsekonomiska resonemang
och beräkningar på nationalekonomiska spörsmål - för man är verkligen
övertygad att det här är ett bra sätt att räkna på. Precis som Jansson
tycker är rimligt med solidaritetskalkylen genom hänvisningen till att det är
lag på att kostnader ska delas solidariskt i samhället, och därför
ska en kostnadskalkyl baseras på det. Orimligheten i antagandet beror på att
det finns kostnader i samhället (det ekonomiska projektet Sverige) som är
oberoende av invandrare och invandring, vare sig det är lag på att alla ska
solidariskt dela kostnader eller inte. Kostnaderna menar man ihärdigt skall
solidariskt beräknas vare sig kostnaderna de facto påverkas av invandringen
eller inte. Man vill tro att det är en vetenskapligt ofärgad metod trots att
det i slutändan inte beskriver det man säger sig beskriva, nämligen
invandringens kostnader. Det är huvudkritiken. Det klarar inte de som tror på
kalkylen, dvs kulten, att smälta. Därför måste det vara så att den som så
hutlöst och respektlöst angriper denna kalkyl har en dold agenda, är
multikultifanatiker, förstår inte skillnaden mellan modell och verklighet, är
hopplöst förlorad i politisk korrekthet, som med "Waffen-SS-soldatens disciplin beger sig ut i strid för att försvara det officiella samhällets lögner",
"saknar helt enkalt heder i nordisk bemärkelse", med mera bölande drama-queen-utgjutningar.
Allt det är förstås mest skrattretande. Men för den som är förblindad
av sin egen kult är det givetvis på fullaste allvar, det gör förstås ont
och det smärtar säkert när man inte når fram med sina stollerier.
Pfft!
