feminism

Skamkulturen i folkhemmet lever vidare

Att ge sig på en marginaliserad grupp i samhället är tämligen enkelt. Få protesterar, det ligger i sakens natur. Skam är ett ytterst väl beprövat knep för att tysta människor, både de som drabbas och de som står bredvid. Birgitta Ohlson och Jenny Sonesson tillsammans med Helena Bargholz är inte ensamma om att använda sig av sådana knep.

Det behöver vi bara blicka bakåt i historien för att förstå hur allvarliga konsekvenser det kan ha och har haft.  Jag tar några centrala exempel på dess effektivitet.

Lobotomi av psykiskt sjuka

Ända in på 60-talet lobotimiserades psykiskt sjuka människor av påstått medicinska skäl. Att vara emot det var att gå emot de "medicinska framstegen". Konsekvensen var förfärlig, många dog av ingreppet, men det finns än i dag levande människor som utsattes för detta och vars liv är slagna i spillror, känslor och hjärnfunktioner är förstörda, en del lever helt utan uppfattning om sociala gränser. Det är precis så förfärligt att man bara vill gråta, men visst skamfunktionen är ju inte alltid på plats för dessa människor om man vill välja känna cynism inför ingreppet. Lobotomin belönades övrigtvis med Nobelpriset år 1949. Ett fantastiskt framsteg ansåg man då.

Tvångssteriliseringar av socialhygieniska skäl

Ännu något längre höll trenden i sig att fixa de trasiga och missanpassade människorna i samhället, ända in på 70-talet tänkte man sig att det går att lösa upplevda sociala samhällsproblem, genom att sterilisera fullt friska människor. Det sociala arvet skulle brytas. Tusentals friska människor vars enda last var fattigdom eller "olämpligt beteende" stämplades som undermåliga människor som inte borde skaffa sig barn. Skammen och förnedringen var total, och trots att det går att söka skadestånd idag för detta ingrepp drar sig flertalet för att göra det, det är i sig talande för hur effektiv den sociala skammekanismen är när samhället bestämmer sig för att agera.

Homosexualitet som perversion och brott

Tidigt 40-tal greps ett par fröknar i en polisrazzia, de fann fröknarna tillsammans på en säng och betraktades som "perversa". De åtalades - för första gången som ett par kvinnor åtalades för detta brott - för homosexualitet. Tidigare hade vetenskapen och juridiken vissa problem med lesbiska, om ingen penetration skett hur kan de då påstås ha haft sex? Men nu var det bara att tuta och köra, eller i alla fall även straffa lesbiska på samma vis som homosexuella män. Men 1944 upphörde straffet och man hänsköt frågan som en medicinsk sådan, det blev en sjukdom.

1979 är årtalet då homosexualitet upphörde att klassificeras som en sjukdom. Med det upphörde också medicinska och terapeutiska försök att rehabilitera dem som om de vore sjuka.

Horornas icke existerande plats i folkhemmet

En av de mest sorgliga böcker som går att läsa om prostitution i mellankrigstidens Sverige är och förblir Thomas Söderbloms avhandling: Horan och batongen, prostitution och repression i folkhemmet.(1992 Gidlunds bokförlag, utgången titel tyvärr). Här radas mänskliga öden upp och en röd tråd går mellan dem, synen på dem och samhällets dom och straff, kristen etik om horor och madonnor, och fördömanden därefter. De mest utsatta blev inte de som bara fick utstå straffarbete/rehabilitering och den sociala skammen, utan de som tvångssteriliserades för sitt "promiskuösa och perversa leverne". Synen må har skiftat, från att ha sett hororna som perversa och föremål för rehabilitering och straff så har samhället börjat se torskarna istället som ett sådant föremål. Då måste man fråga sig om det betyder att något verkligen har hänt i människosynen, är det inte fortfarande samma slags skamkultur som gör sig påmind här? Tänk bara hur sexköpande män utmålas och att det behövs hårdare straff. Då inser man att inget alls har hänt, bara att föremålen möjligen har bytt plats vad gäller skuldbördan. Skammen blir inte mindre för endera part, för prostitution anses helt enkelt fortfarande som något perverst och skadligt för samhällskroppen, eller som det nu heter populärt "det jämställda samhället".

Summering av en ideologi

Allt detta i sig har en bakgrund, en politisk sådan som en gång gick arm i arm med "medicinska framsteg", vi kan kalla den för den eugeniska rörelsen. Drömmen om det rena folkhemmet kom från den tidiga eugeniska rörelsen i USA som bland annat förespråkade metoder för att få de fattiga att föda färre barn eller helst inga alls. Innan eller ganska parallellt den kom till Sverige tog den också sin omväg genom projekt Lebensborn, den totala eugeniska mardrömmen i Nazityskland. Vid sidan om det industriella mördandet av judar och andra "mindervärdiga" raser. Men det hängde ihop: Man hoppades kunna avla fram "rena arier" och utrota de mindervärdiga, inklusive homosexuella och andra "perversa" från den tyska samhälls- och folkkroppen. Inte bara att det avlades "rena arier", man hade faktiskt också ihjäl människor också för att de var psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda. Det senare vållade dock reaktioner och avsky och den dödliga verksamheten upphörde. Att skicka de perversa till koncentrations- och utrotningsläger vållade ingen reaktion.

Man kan påstå att skammekanismen fungerade tillfulländning - dem som utmålas som svulster på samhället blir sällan försvarad.

Tanken i Sverige var att utrota "det sociala arvet", perversioner var ett tecken och fattigdom en annan. Man kan väl roa sig med att tänka sig att det var något annat än att forma den perfekta medborgaren som i den nazistiska drömmen om en "ren arier", men likheterna är uppenbara och speciellt med tanke på hur människor straffades för sin sexualitet och hur människor utsattes för "reningsbad" som steriliseringar och i detta har även lobotomin sin plats. Långt senare upprepas denna människosyn i hela retoriken och den moraliska indignationen som fyller debatten kring sexköpslagen.

En ideologi som alltså fortfarande ger eko in i  vår moderna upplysta värld. Strafftänkandet finns där och drömmen om en "renare" värld likaså, bara olika namn på samma fenomen att påtvinga sina ideal.

Råttan i pizzan och andra skrönor om prostitution i folkhemmet

Det andra problematiska med Birgitta, Jennys och Helenas artikel är annars att de kommer med samma gamla trasiga källor. TROTS att de upplysts många gånger att de inte håller. Exempelvis att den genomsnittliga ingångsåldern är 14 år "globalt", läser man källan ser man att det är baserat på en undersökning av minderåriga tonåringar. Den refererade rapporten "nine countries" är baserat på bland annat hjälpsökande, och i vissa fall har det skett med hjälp av fd sexarbetare/omvända/räddade som gjort intervjuerna, dvs skevt urval och icke generaliserbara. Det är alltså närmast frågan om råttan i pizzan-argumentation. Detta är upprörande att Ohlsson och Sonesson beter sig så och mot bättre vetande. Om det och annat skriver Niklas om.

Vad de dessutom spär på är en samhällelig upplevelse av prostitution som samhällspatologisk, med detta följer ytterligare stigmatisering, skam alltså, av torsken som förstöraren av ett idealsamhälle och horan som trasig och förstörd.

Och det leder till den stora frågan till Birgitta Ohlsson, Jenny Sonesson och Helena Bargholtz:

Är det inte dags att syna sömmarna på vad sexköpslagen har för moraliska innehåll och vad den faktiskt innebär för slags människosyn? Är det denna slags mjukeugeniska hållning som ska leda till den jämställda drömmen? Att straffa fredlig mänsklig sexualitet, vad exakt är det för människosyn?

Om jag dristar mig på ett allvarligt påstående är det att just den typen av människosyn som marginaliserar människor med skamverktyg är just den som aldrig tidigare lett till ett levbart samhälle. Stigmatisering är effektivt ska erkännas, men också en människosyn som i alla de andra fallen jag nämnt här också blir gällande här.

Jag skulle även vilja tillägga att sprutbytesfrågan i många år har haft en liknande karaktär, i namn av en nollvision om ett drogfritt samhälle har människors hälsa och liv offrats. Marginalisering och stigmatisering av människor har också använts här.

Annat relaterat: Sexköpslagen och MacKinnons hala tvål. (läs gärna kommentarerna där bland annat Melissa Farleys forskning tas upp och avfärdas av mig) och

Hor - och torskstigman: Vilka ska vi kasta sten på idag?

Dubbelpostat på Liberati.

Lisbeth Salanders och Ofelias klagan

Maybe I want too look cheap

Feministiska texter - Hanna Marie Björklund

Här kommer det andra bidraget i essätävlingen. Hanna Marie Björklund är bloggare, feminist, modell och student med en master i bakfickan. För ett tag sedan skrev hon en väldigt uppfriskande text på Newsmill om feminism och porr, som inte gick obemärkt förbi. I detta bidrag berör Hanna Marie en slags kärna som är viktig, vår rätt att själva definiera vilka vi är och vad vi vill stå för.

Vad ska feminism vara bra för? Vad ska man kalla sig egentligen?

Använda en –ism, en ideologi, ta ett ord skapad av någon annan och sätta det på sig själv? Denna praktik, vad ska den överhuvudtaget tjäna till? Det kan man verkligen fråga sig ibland. Men för mig personligen börjar det med en tydlig fråga; Vad vill jag göra? Vad slåss jag för? Och svaret där är enkelt. För alla människors lika rättigheter. För rättvisa, solidaritet och för de svaga i samhället. Om det är barndomens superhjälte - drömmar som fortfarande gör sig påminda, någon typ av biologisk altruism eller ett uttryck av religiositet, ja det vet bara Gudarna. Men det är i vilket fall mitt konkreta svar.


När man vill slåss för en grupp, för vissa människors rättigheter, då identifierar jag också grupper som är dem som man slåss med. Vilket i sin tur är en förlängning av vilka vi är, vem jag och alla runt mig är. Vad vi delar in varandra och oss själva i, kön är en av dessa kategorier. Den moderna vetenskapen kan inte annat än hålla med om att kön är centralt i vår uppfattning för hur människor ska delas in. Genom att vi har skapat denna kategori socialt utifrån iakttagbara biologiska fenomen gör könet skillnad.


För mig handlar det också om att gå utanför Sverige och utanför idag. I historien och idag globalt sett så kan man tydligt dela in människor I kön och iaktta signifikanta skillnader för dessa grupper i levnadsstandard. Med mindre ”akademiska”; kvinnor har och är ännu globalt sett betydligt mindre inflytelserika och har mindre makt än män. Att ignorera den långa kamp kvinnor för idag och som våra mormödrar förde då för ökade rättigheter och mer utrymme är att se snävt. Vi ska hedra deras kamp för oss, kvinnor som grupp, genom att aldrig sluta granska, fundera och ifrågasätta kön, hur vi talar om det, hur vi förhåller oss till det. För mig finns ingen tjejerna-är-bättre-än-killarna kamp. Det finns kulturella och religiösa strukturer som påverkar hur vi tänker kring kön, och som I sin tur påverkar människors liv, ibland till det sämre i och med att det begränsar den frihet jag anser att alla förtjänar. Därför behöver vi feminismen, för att alltid granska könsrollerna och vår betydelse av dem, och därigenom försöka hindra dem från att inskränka vår frihet som individer.


Men varför just ordet feminism? Nu när det är så ”nedsmutsat” med ”tokstollar” som beskylls för både det ena och det andra. Varför inte? Ett begrepp som någon reagerar på är ett bättre begrepp som ingen bryr sig om. Såvida det inte finns ett tungt historiskt bagage i form av, typ folkmord, eller att hat och orättvisa är inbakat i begreppet per se, ser jag ingen anledning till varför man inte kan ta ett begrepp, och göra det till sitt. Om det finns något grundläggande man gillar; exempelvis de klassiska feministiska tänkarna, och begreppet ligger öppet att omforma till vad man själv ser i det, varför ska individen inte få själv bestämma vad just ”feminism” betyder för just henne? Har någon annan egentligen rätt att bestämma vad du ”är” och ”inte är”? Bestämt inte, är min åsikt. Om nu feminism som begrepp blivit laddat och kontroversiellt i Sverige, så ser jag bara mer anledning att använda det.


För tillbaka till mitt grundsyfte; Vad vill jag? Bekämpa orättvisa. Hur då? Genom att föra upp kritisk diskussion hur vi behandlar varandra och tänker. Hur får man diskussion? Genom att få folk att lyssna, stanna upp och uppmärksamma. Och det lyckas man bättre med om man har ett begrepp som väcker känslor än ett begrepp som ingen har en åsikt om.

intressant om ,

Syndicate content