rasism

Det ska erkännas att jag under någon fylleresa till Helsingfors efter kommunismens fall i Öst, förfördes så till den milda grad av kommersialiserad nostalgika över en död epok att det var svårt att avstå från att köpa en röd stjärna i billig metall. Det är nog det närmaste jag som vuxen tjusats av kommunism förutom min ohöljda och ogenerade förtjusning inför ryska militärkläder men det är ju något annat.

Om man fyller den med en blond ryss av granitkaraktär med isblå blick blir det extremt sexigt I tell ya!

Men så icke Carl-Michael Edenborg, det går nästan att höra hur det pangar i byxorna när han drömskt läser av kommunismens spöke i Europa som en trend. Kanske det är så, kanske inte, men jag blir inte upprörd av det, att "lärt folk" är fientliga mot liberalism är helt enkelt bara en oavslutad relation som pågått allt sedan 10- och 20-talets intellektuella elit i Väst tjusades av socialismen på allehanda vis. Rosa Luxemburg var inte så glad när allt kom kring, inte heller Emma Goldmann som var besviken och talade ut i media på den tidens bloggar: nyhetsfilm före filmen, men vem räknar sådana otrendiga tråkmånsar?

Trendig kramkommunism på film som på 80-talet fast på 10-20-talet, inte så svår att romantisera när man inte lever den.

Personligen och med moderna mått har jag svårt att förlika mig med kommunisternas anarkistiska falskhet som med t ex Brand-medarbetaren Kajsa Ekis Ekman och hennes inställning till sexköpslagen och till transor också för den delen. Och så där kan man hålla på med denna falska air av frihetliga ideal. Det senare inträffar ibland som svepande kritik mot "nyliberalism" och nästan på samma nivå som när någon twittrade att det där ryktet om att Robert Nozick faktiskt tog avstånd från "nyliberalism" har bekräftats på Idésherpa (Ingemar Nordin ska alltså ha bekräftat detta). Och nyliberalerna vet inte om det! Trött försöker jag påpeka att Nozick reviderade sig när det handlade om statens roll för gemenskap, inte alls vad gäller fria marknaden, rätt till egendom och självägandet, osv. Sedan pekar jag på den sista intervjun med Nozick som gjordes 2001. Det varde tyst. Inte lika roligt.

What I was really saying in The Examined Life was that I was no longer as hardcore a libertarian as I had been before. But the rumors of my deviation (or apostasy!) from libertarianism were much exaggerated. I think this book makes clear the extent to which I still am within the general framework of libertarianism, especially the ethics chapter and its section on the "Core Principle of Ethics."

Det åsido, Lisa Magnusson kontrar Edenborg med att påstå att vänsterns (?) arbetarideal tycks vara väldigt macho och arbetaren en man. Jag tycker det är en bra poäng, den är inte heller ny utan är strikt talat Simone de Beauvoirs kritik mot socialisterna, och beskrevs som "det olyckliga äktenskapet mellan socialism och feminism". Helt med Simone och Lisa där. I sin tur kontrar Fredrik Segerfeldt och efterfrågar Magnussons människosyn eftersom hon spaltar upp alla som offer utom vit heterosexuell man.

Det fick mig att tänka på att Foxnews (nej, Edenborg och andra kramkommunister det är inte en nyliberal nyhetskanal) Andrew Beitbart lyckats fått en svart person sparkad på lösa boliner, någon höll ett tal om hur fel rasism är genom att exemplifiera med sig själv för över 20 år sedan. Alltså en rasist som borde sparkas! Allt enligt den nya rasistlogiken:

After three or four decades of whining about reverse racism, America now has achieved full-blown white victimology.

Och slutligen, en seriöst menad fråga om svenska seder som jag inte lyckats svara på:

What's with all these kissyfaces? Här menat: Briljant! Knivskarpt! Lysande! Genialt! (alla får lika mycket saft i glasen-komplimanger.) Klarar inte av att förklara varför.

Kram!?

Det var Vaclav Havel som efter Berlinmurens fall uttryckte att hur vi behandlar romerna i Europa säger något om vår nivå av civilisation, eller rättare sagt att det är ett lackmustest på samhällets toleransnivå.

"The Gypsy problem is a litmus test not of democracy but of a civil society."

"The two are certainly two sides of the same coin; one is unthinkable without the other. One means legislation to enable the people to vote and make them the source of power. The civil society is related to human behavior."

Med det i bakhuvudet - och jag är benägen att hålla med Havel om detta - så kan vi konstatera att Sverige inte är det där landet som så ofta påstår sig vara all civilisations rättesnöre eller att vi är så speciellt toleranta när det kommer till det där lackmustestet. För här händer det på bästa möjliga plats i media att vår migrationsminister Tobias Billström ställer sig upp och påstår att tiggeriet på svenska gator, torg, bussar och tunnelbana, måste upphöra, och anledningen är "kidnappade romer" som är här och tigger.

Aha. Det är nog inte själva "kidnappningen" som äger den större relevansen, utan själva förekomsten av tiggare och att de är romer och från olika håll i Europa. Och visst jag blir också upprörd när jag ser människor som tigger, men fattar åtminstone att inte bli upprörd bara för att de är här och tigger, eller just för att de är romer, utan att människor behöver tigga.

Jag blev upprörd för några år sedan när en liten pojke på 6-7 år drev runt och tiggde inne på en hamburgerresturang utan att någon höjde på ögonbrynet. Många bara öppnade plånboken och gav en tjuga eller ett guldmynt till det lilla smutsigt klädda barnet som de knappt ägnade en blick åt. Jag fattade ingenting. Jag försökte prata med pojken men han smet snabbt iväg när jag framstod som någon som funderade på att göra något slags ingripande. Inte fan vet jag vad jag kunde ha gjort, men mitt mammahjärta grät. Jag begriper mycket väl att han behövde pengarna och att lösningen inte handlar om att skicka hem dem så...

...vi slipper se dem. Och det är så jag läser Tobias Billström, som om det vore bättre att de tiggde där borta.

Det intresssanta med Havel är hans insikt om hur det gamla kommunistiska öst lade lock på gamla konflikter, diskriminering, latent hat, allt det som visade sig explodera under balkankriget. Gäller här. Romer i våra europeiska samhällen står alltid i vilket samhälle som helst  allra längst ned på den sociala och ekonomiska rangordningen.

Katitzi i all ära, vilken samhällsinsats, men det har inte hjälpt, bara när romerna är hyfsat gulliga, ungefär på samma vis som gulliga bögpar i villaområdet. 

Annorstädes tar Rasmus Fleischer - Hejdå Newsmill - upp vad som händer på Newsmill. Nämligen att redaktören kommer på att göra en millning (på newsmills artiklar får man rösta på frågor om man är arg, glad, uttråkad) som lyder: "Hur känner du för romer i Sverige?".

En illustration till det självklara hatet mot romer. Det skulle aldrig fungera att sätta in "judar" eller "svarta" i sammanhanget; för vi har lärt oss att vi ska vara toleranta mot specifika grupper, men vi har aldrig lärt oss att vara toleranta.

Jag undrar alltid över denna typ av krockar i den svenska självbilden.

Maria Leissner presenterade häromdagen en utredning om romer i Sverige. Jag lyssnade på något radioinslag om den, men fick ingen kläm på vad den kom fram till. Problemet är ju inte demokratiskt, och kanske demokratiska beslut bara därför är en vift med handen, det är som Havel påpekar något som måste hända i samhället: med vår inställning till vad tolerans är. Vi gör fel någonstans. Halt, stopp och belägg, är det inte dags att fundera på hur vi handskas med själva toleransen, som bara appliceras på vissa grupper, och att det är där själva feltänket börjar?

Kanske något relaterat är det totalt meningslösa folkpartiutspelet om niqab och burka av Björklund som förvånar de flesta. Varför? Och varför skapa ett problem som inte ens existerar? Det är ju sådana här utspel - inför förra valet var det utspel om somaliska underliv - som skickar signaler om vår tolerans, och den är inte vacker att skåda.

Tillägg: Newsmill citerar från Rasmus blogginlägg och lägger det på förstasidan med byline. Barnsligt, tveksam journalistik, varför inte bara bemöta kritiken? Eller det kanske kommer.