Nej, inte väck med kristendomen som Blogge
uppmanar. Vi ska vara toleranta och överseende med människor som inte
kommit längre i sin intellektuella utveckling. Ungefär så där som man
förhåller sig till små barn. Man bannar dem när de irrar iväg för mycket,
och man rättar dem när de gör illa människor. För det får man inte göra.
Men det är väl inte tolerant att kalla religiösa för små barn? Jo, det
är precis lika tolerant som när man skrattar eller ler överseende åt små
barn som tror på tomten. Att vara tolerant är inte samma sak som att vara
snäll och bejakande för vilka idéer som helst. Att vara tolerant är
att inte ropa på förbud och politiskt fördömande och repression. Att vara
tolerant mot religiösa är att acceptera att människor har religiösa behov
och att de har rätt att hysa religiösa uppfattningar. Att vara tolerant mot
religiösa är att strida och försvara för alla religiösa människors rätt
att få uttrycka sin religion - men det är inte tolerant att acceptera när
människor använder oprovocerat våld, vare sig det är i namn av religion och
tro eller i namn av ideologi.
Men är det inte kränkande då att kalla religiösa för små barn? Nej, det
är inte mer kränkande än att tycka att din trädgård är fasligt
dåligt skött. Låt det redan vara sagt:
I am quite sure now that often, very often, in matters concerning
religion and politics a man's reasoning powers are not above the monkey's.
-- Mark Twain
Att vara tolerant är att erkänna att människor har annan tro och andra ideer än en själv, men inte våld och tvång.
Att kränka någon är att underkänna människors rätt att både hysa och
uttrycka sin tro (vare sig det är religion eller ideologi).
Och inte ens orkar jag bli särskilt upprörd över den otroligt gnälliga
och relativistiska debattartikeln i Svenska Dagbladet idag av Birre
Assarmo. Jag antar att den publiceras för att det är påsk.
"Dagens Sverige genomsyras av en skrämmande verbal förföljelse
av de kristna."
Jag tror inte på Gud. Jag gillar inte religion. Jag är rädd för
religiösa rörelser som gör våld på människors frihet. Och jag tar mig
rätten att tycka och säga det, hur sugigt det än upplevs av andra, precis som jag erkänner andras rätt att tycka att jag är sugig. Och det
antar jag är "verbal förföljelse". Men sådan "verbal
förföljelse" är verkligen ingenting mot "verklig
förföljelse".
Och jag behöver väl inte nämna bålbränning och annat våldssmaskigt.
Religion, politik och vapen är farliga i små barns händer.
Det är den toleransen som kan förväntas, inte mer och inte mindre. Där
den religiösa makten är stor där är också förföljelse av oliktänkande
stor, där är också brott mot mänskliga rättigheter vardagsmat. Det är vad
man ska ha i bakhuvudet. Inte att det möjligen är så att människor är elaka
verbalt. Men jag skulle vilken dag som helst strida för deras rätt att tro.
Vare sig de är kristna, muslimer, hinduer eller vad det nu kan vara frågan om.
Men sedan har Bitte Assarmo en poäng som nog inte ska underskattas.
Nämligen den enödga politiska korrektheten som gör att så många ser genom
fingrarna när det gäller andra religioner än kristendomens våld. Det finns
sedan länge en risk att kritik och fördömanden av islamistiska fenomen
stämplas som rasistiskt. Det är helt enkelt dåligt och hycklande. Vi bör
kritisera och fördöma all slags religiöst förtryck - vare sig den är
utförd av religiösa eller sekulariserade (det senare mindre troligt dock).
Precis som med politik.
Länktips: "FROM
THOSE WONDERFUL FOLKS WHO BROUGHT YOU THE INQUISITION!"
"A curse on him who is lax in doing the LORD's work! A curse on him who
keeps his sword from bloodshed!" -- Jeremiah 48:10, Påve Gregorius
VII motto.
Vilket påminner mig om programmet Existens, vars programledare gav sig ut
för att höra med teologer och sådana som pluggar till präster: ska ni inte
be om ursäkt för inkvisitionen? De flesta tyckte det var helt obegripligt.
***
Glad påsk då. Och nu tar bloggen antagligen ett par dagars paus. Jag ska
bland annat attackera trädgården och genomlida påskmiddag hos
svärföräldrar (innebär stålsätta sig för svärfars militärminnen från
som vi alla hört till leda, men man vill ju inte vara oartig).
(Från Delphi-lisa.)
Läs även John
Bubber:
I ett fritt samhälle har man rätt att vara hur irrationell (på vanlig
svenska: dum i huvudet) man vill. Bland annat religionsfrihet garanterar den rätten.
Den som väljer att leva sitt liv på det sättet kan dock aldrig
kräva, eller ens förvänta sig, att bli respekterad av moderna människor.
De förtjänar inte den respekten och de skall inte få den. Föreställningen
att religionsfrihet skulle inbegripa rätten att bli tagen på allvar oavsett
innehållet och grunden för ens världsåskådning är mycket kuriös. En sådan
intellektuell frisedel begär bara den som är medveten om att ens övertygelse
egentligen inte förtjänar någon respekt eftersom den är helt grundlös. Tänk
om evolutionsbiologer eller astronomer skulle ställa liknande krav.
Väl uttryckt.
