storebror

Varför la jag upp det där dokumentet, kom frågan, var det så klokt? Det var ryggmärgsrespons av solidaritet ska erkännas. Jag tänkte inte så mycket på vad det kan ha för konsekvenser för mig personligen. Det kanske jag borde ha gjort. Igår funderade jag på det dock, speciellt när jag läste Isabella och Emma, och jag förstår fullkomligt deras ställningstagande, och det finns fler sätt att vilja frihet.

Jag är inte specifikt rädd för FRA. Jag är rädd för staten, det är staten som lägger grunden och drar upp streck i sanden. Jag är skiträdd. Det går också att tänka på prioriteringar som staten gör i vad som ska anses viktigt. Rikets säkerhet är tydligen numera något som inbegriper kontroll över medborgarna, men medborgares rätt mot staten kan se väldigt annorlunda ut: 

Eva Bengtsson som blev utnyttjad av maktens män som 14-åring och vars fall lades ned av JK. Makt och försvar för människor som farit illa av hanteringen kan se väldigt intressant ut ibland.

(via tanke av Björn Wadström)

Eftersom jag vädjat till Federley att tänka på principer och att stå för något viktigt, blir det moraliskt knepigt att undanta sig själv när det kommer till obekväma och olustiga ställningstaganden som kan kosta personligen. Hax behöver stöd för att han visade något som alla bör veta om FRA. Det var och är en viktig bit journalistisk information. 

[infected mushroom - i wish]

Jag förstår en massa bloggare som reagerar på Lisa Bjurwalds konstiga kolumn i DN igår, det träffar ju alla oavsett hur många pudlar hon försöker sig på i efterhand. Men om man kan sära på två saker: en sak är hur en del kritik på en del bloggar och bland kommentarer sett ut mot personen bakom Blondinbella och en annan sak det där med bloggsörja. Går det inte konstatera att Bjurwald har både rätt och fel? Jag kan inte påstå att det varit speciellt upplyftande att läsa en del kommentarer om Isabella Löwengrips personliga egenskaper, och underliga resonemang om vad ett "riktig" sexuellt övergrepp är, eller något om att tjäna pengar på en uppdiktad händelse. Det finns inget ondsint i att gå ut och försöka berätta om ett övergrepp, vilja göra något positivt av det och utan skam. Samtidigt är väl inte Löwengrip en ömtålig planta/barbiedocka som inte tål saklig kritik, vi har alla olika sätt att hantera ett trauma, somliga bra och somliga mindre bra, det går ju alltid att diskutera, det ville hon ju. Och svepande generaliseringar hjälper ju föga? Vare sig det handlar om muslimer, judar, bloggare eller italienare.* Jag förstår dock fortfarande inte varför Löwengrip skulle kallas för just barbiedocka, jag kan inte tänka mig något mer nedlåtande?

*) Sedan bara som sakupplysning kring Bjurwald. Hon är en person som dels är medlem i någon erbarmligt fånig kampanj på "skrivihop.nu" och sedan är hon gammal expomedlem som verkar vilja förbjuda hat/hetspropaganda på Internet (som Radio Islam). De två sakerna sammantaget kan möjligtvis psykologiskt förklara en viss stel syn på saker och ting som kom till uttryck i denna kolumn, men det är min spekulation.

Medan jag skriver bok har det varit svårt att blogga och hänga med i debatten, jag vill därför ge stort kudos till hela denna enorma sfär av bloggare som drivit frågan om FRA på ett sätt som visar att något stort hänt. Ni fick dem alla på fall. Makten kan inte värja sig. Bloggosfären har blivit en maktutmaning på allvar, helt tvärt emot vad förståsigpåare och experter hitills ansett. Det har förstås med frågans karaktär att göra, men det har också att göra med att människor kommit underfund med att det finns verktyg att använda för att bryta sig in i åsiktsmonopol. Niclas|deep ed uttryckte denna blogginsikt på bästa vis nu i sommar: 

Att som individ snabbt kunna agera på strömningar och värderingar i samhället. Snabbt genom digitala kanaler som styrs av ingen.--Niclas Strandh

Min son som är i den där unga åldern när man kan låta som en bitter/butter cyniker som genomskådat världen och är redo att delge världen detta, har rådbråkat hårt med sig själv om hur man når ut, hur förändrar man världen, hur väcker man människor? Och eftersom det vore trist att bli en svensk motsvarighet till UNA-bombaren, så finns ett självklart svar: Ensam kan vi inte uträtta så mycket men det är tillsammans som vi är starka. Han pratar om väggtidningar, underground, forum, flashback, och jag säger att det är vad bloggande är, ett instrument för att sprida ordet från människa till människa. Jag berättade om samizdat, om hur förtryckta människor i östblocket under sovjettiden skrev och kopierade, handskrivet och tryckt material, och spred från person till person. Det fick hans buttra öron att lystra på allvar. Och med hotet att Hax skulle  eventuellt gripas på Arlanda igår kväll, gick massor av människor igång till stöd, en slags samizdat skedde. 

Alla dessa har publicerat det dokument som vållade en JK-anmälan:

Wille | Jag |Aqurette | Motbilder | Dexion | Falkvinge | Klotband | Johan P, L & C | Joshua Tree | Blogge | Erik Laakso | Zaramis | Cynism | Töhrnebom | Trottens betraktelser | Se till vänster, där går en arab | Erik Hultgren | Blågrön röra | Peter Karlberg | Folin | Scaber Nestor | Nordh | Liam | Politically incorrect | Isobels verkstad | A die wundes weblog | Frapedia | Alltid varför | Projo | Fria vingar | Tomas sida | Jonas Morian | Oscar Swartz | Svensk myndighetskontroll | Projekt på riktigt | Mersmak | Björn Wadström | Lakes Lakonismer | Arbetsnamn (efter Willes lista/uppdaterad 30/7).

Bloggandet är helt enkelt vår tids samizdat i tider när fri- och rättigheter kränks eller hotas.  

Med det vill jag inte påstå att vi svenskar är lika förtryckta som folket i öst var, men vi håller på att införa ett system som äger sina likheter och det är steg som underlättar för totalitära regimers intåg. Det första steget i varje kupp, i varje statsövertagande, varje revolution, där har det fria ordet varit centralt. Det är ingen slump att tidningsredaktioner sprängs i luften, journalister mördas och fängslas, och att själva erövrandet av radio- och TV-master är symbolen för att ett maktövertagande ägt rum. Vi försvarar den där masten.

Makten förmedlas i media. En gammal sanning som nu också stöter på motstånd genom att media breddats och kopplingen är inte lika tydlig som förr. Ni kan inte erövra oss på ett enkelt vis, en efter en måste vi plockas. Det är därför inte heller någon slump att det kommer förslag om att reglera bloggvärlden. Kanske inte som en medveten strategi, utan för att allt för många människor inte uppskattar frihetliga värden, och faktiskt ser frihet som hot mot en välordnad frihet där var och en har sin tydliga roll och legitimation. De är ju bara ordningssamma människor som vill ha ordning och reda.

Det leder in på hur och varför svensk liberalism är i stora delar en liberal pinsamhet, eller bara att en del liberaler är pinsamma över lag. 

Svensk liberalism har traditionellt värnat socialförsäkringssystem och god fungerande barnomsorg. Svensk liberalism har också traditionellt värnat försvarsmaktens förmåga att skydda svenska intressen och att samarbeta med andra demokratier. Om det är kluvet eller inte vet jag inte, men där känner jag mig hemma. -- PM Nilsson, nu även FRA-försvarare. 

Kluvet? Nej, en lång svensk historia av blek paternalistisk liberalism som aldrig vet vilken fot den ska stå på. Illustrerande dels till min text om feminism och paternalism. Principlösa vindflöjlar efter allt som känns lite bra och gott. Men det i särklass mest idiotiska som PM Nilsson skriver är att han verkar tro att lagen är något annat än vad den är, han är ju inte så insatt som han säger. Av det följer att han menar att kritiker ska ta ansvar, men själv undantar han sig från ett sådant ansvar genom att inte riktigt läsa på.

Det finns bara ett ord: självmål. Men så fungerar den kollektiva och paternalistiska logiken som bytt ut frihet mot trygghet.

Intressant om paternalism, trygghet, frihet, pm nilsson, liberalism, FRA, bloggosfären, makt, media

Ska Hax polisanmälas för följande, kan vi åtminstone se till att han inte är ensam?

Via Wille, och Falkvinge.