A Pox On All Their Houses

Slitna liberala mantran i en ny mindre modig värld

Att gå in på Folkpartiets hemsida är att röra sig bland mantran som på ytan låter väldigt bra, men som ofta vid närmare betraktelse inte verkar betyda något mer än att det bara låter bra. Jag antar att det inte är bättre beställt med Moderaterna, vars schlingellska huvud Niklas rotade i igår. Jag roar mig också med att rota lite planlöst, fast kanske mest för att jag stirrar på en lista för Göteborg och ser frimodiga Annika Beijbom nedpetad, och inte bara där, de interna striderna i FP och bullymentaliteten mot liberala människor inom partiet är patetisk och sorglig på en och samma gång. Jag antar vidare att den inte är exklusiv för FP utan ett signum för svensk politik som helhet.

Ta bara de här, visst känns de igen? 

"Det är människan som utgör grunden i hur vår framtid kommer att bli. Jag tror på varje människas förmåga i att kunna fatta bra beslut för hur man vill leva sitt liv. Jag tror också på varje människas förmåga i att kunna fatta bra beslut för hur man önskar att hur sitt liv ska se ut och i hur samhället omkring oss ska se ut."

eller

"Människor kan och vill bestämma mer själva!"

"Vi tror på den enskilda människan och förtroendet för den enskildes kraft. Politikens främsta uppgift är att skapa förutsättningar, inte hinder, för initiativ och alternativ."

Är sådana typiskt liberala mantran. På ytan lagom liberalt ideologiskt bestämt, men som imploderar som en misslyckad sufflé när man petar på dem.

Jag har inget emot vare sig Palmgren eller Odenljung, som citaten är hämtade från, specifikt som personer eller politiker. De är bara exempel på hur politiker som använder sig av gyldene plattityder för att det låter bra men som knappast betyder något i verklig politisk och liberal handling. Palmgren verkar mest engagerad i vården och där fungerar det ofta att vara så icke-kontroversiell som möjligt så länge man nöjer sig med plattityder och floskler. Odenljung däremot tar faktiskt kontroversiella strider emellanåt, som senast genom att ta ställning för sprutbyte. Men sprutbytesfrågan är varken exklusivt liberal eller ens särdeles politisk i grund, förutom för de som inte fattar att narkotikapolitiken som sådan länge betonats av den socialististutopiska konstruktionen "friheten att slippa friheten".

Så låt oss testa en annan fråga som är en ideologisk vattendelare och som på alla vis har allt att göra med det där om att tro eller inte på varje människas förmåga att ta beslut och förtroendet för den enskildes kraft. Sexköpslagen. Palmgren är knäpptyst, jag hittar inte ett skvatt om vad hon tycker om lagen, och antagligen för att hon är den typen av politiker som valt de milda frågorna i politiken. Odenljung är för lagen. FP ifrågasätter inte lagen. De som gör det får finna sig rättade i leden. Enter den misslyckade liberala suffléeffekten i kombination med bullymentalitet. Den är dessutom svår att gränsdra från socialistutopistiska friheten från friheten.

Med mantran som ovan kan man inget annat än underkänna sexköpslagen för den nedlåtande och omyndigförklarande lag mot kvinnor som den är. Men det gör inte FP officiellt och tycks låta sig styras av Liberala kvinnor genom att låta sig duperas av Birgitta Ohlsons fantasier om prostitution som sedan får utgöra ledstjärna för ett liberalt (generöst) användande av mentala paradoxer och ren bullymentalitet.

"Det fanns slavar som motarbetade abolitionismen i USA. Men få ifrågasätter slaveriets avskaffande av detta skäl idag. Vi anser att människokroppen inte kan betraktas som en handelsvara som andra. Sexhandeln utgör ett komplext pussel. Den lilla frivilliga biten av prostitution, som representeras av sexarbetare som Isabella Lund, göder den stora ofrivilliga prostitutionen. Utan efterfrågan inget utbud. Därför förespråkar vi nolltolerans mot sexköp."

Jag ska inte uppehålla mig vid den misslyckade sufflén och mentala paradoxen, eftersom jag tror de flesta inser att vi alla använder vår kropp som handelsvara på endera sätt, även politiker, och att slaveri är förnekandet av människans rätt att förfoga över sin kropp, vilket är vad nu Birgitta förespråkar, slaveri, hur retoriskt hon än försöker förleda oss att tro annat. Slaveri är förbjudet i stort sett hela den upplysta världen, även i länder där prostitution inte är kriminaliserad.

Däremot resultatet av den skavande mentala paradoxen. Att mindre efterfrågan leder till lägre priser och "kvalitet" (t ex att kraven blir lägre ställda på den som köper) har tydligen aldrig infallit Birgitta som i allt annat räknar sig som marknadsliberal. Detsamma gäller hennes kollega och EU-kandidat Ida Lindh som låter hälsa i en intervju på Att dricka liberalt att sexköpslagen bör exporteras till EU:

500 000 människor smugglas årligen in i Europa och används som sexslavar enligt Europols senaste mätning, detta är främst kvinnor och barn. Genom att förbjuda köp av sex minskar smugglingen av människor som används som sexslavar. Jag vill arbeta för att utrota sexslavhandeln genom att exportera den svenska sexköpslagen till EU.

(går att avnjutas på youtube också om man orkar med svamlet)

Förra året firade lagen tio år.

Och trots att många saker hänt i debatten så trampar vissa människor fortfarande vatten i den där delaren. Att smugglas blir liktydigt med sexslaveri. Utländska kvinnor som uppehåller sig illegalt i ett land och säljer sex blir omvandlade till sexslavar utan pardon eller intresse att ta reda på hur det förhåller sig. Det må vara för många ett val som man inte skulle vilja göra, men det är inte en princip som värnar tron på människors förmåga att ta beslut, utan den som urskiljningslöst värderar människor utifrån deras kön, deras brist på legala dokument och val av syssla.

Det finns inga som helst belägg för att sexköpslagen minskar efterfrågan på något som redan är förbjudet, vilket slaveri, våldtäkt och kidnappning och så vidare, är. Det enda sexköpslagen gör är att kriminalisera köpare av sex och försvåra sexhandel för sexarbetare, av det följer inte att det påverkar slaveriet. Om tesen skulle vara någorlunda sann skulle Sverige slå Storbritannien med hästlängder i att slippa "sexslaveri" och Tyskland borde logiskt sett ha svämmats över av Liljor under fotbolls-VM 2006. Men så är det antagligen inte och var det inte, och sexslaveriet ter sig lika mycket en myt som den var för 100 år sedan.

Dessutom har Sverige, som få nog tänker på, aldrig haft någon särdeles stor marknad för prostitution, kanhända det har med vår kultur att göra som åtminstone en gång var relativt sexliberal och mindre skambeläggande av sexuellt handlande kvinnor än i många andra länder. 

Men om Birgittorna och alla övriga politiker som vägrar inse att sexköpslagens omyndigförklarande också har konsekvenser för synen på kvinnors sexualitet så är bara frågan hur långt vi kommer halka tillbaka av det vi vunnit?

Som feminist och som liberal, är sexköpslagen en av de största symbolerna för att liberala idéer stannat på skrivbordet men efterlevs inte.

Kanske Per Bylund har rätt. Det vore kanske fegt att rösta i ett politiskt landskap fyllt av symbolism, fantasier, bullymentalitet och plattityder. För att man inte vågar tro att alla andra vågar också. Det modiga kanske helt enkelt vore att vända det ryggen. Om bara alla andra tänkte lika och det blir plus minus 212 röster och en konstig logga.

 

PS. Jag tror det var Laura Agústin som en gång hävdade att det finns en könskategorisk uppställning av människor som invandrar illegalt till ett land och arbetar således illegalt: män anses vara papperslösa och kvinnor slavar/handlas med.

Men han har ju sagt fina saker?

...klart grabben ska ha nobels fredspris Trots att han inte gjort ett endaste dugg än att prata fina ord och säga Yes we can. Vad exakt? Stänga Gitmo? Tagit beslut om att ta hem soldater från Afghanistan och Irak eller förstärka trupperna? Ingen vet säkert, men han kan vara en "inspiration" för allt han kan komma att göra?

Så grabben verkar faktiskt ha fått pris för att han symboliserar hopp. Barack Obama är en fin människa med visioner, strunt samma att meritlistan är mager eller faktiskt totalt intetsägande hittills.

SR är något på spåren när de skriver en rubrik som säger: Fredspriset - det politiska Nobelpriset. Årets pris är bara ett feelgoodpris.

Personligen hade jag hoppats på Doktor Mukwege. Någon som gör mer än sprider fina ord.

PS. Kanske det är variant på mancrush, dvs en massa människor i en kommitté som är kära i en politiker, politiciancrush.

PPS. Foreign policy har listan på folk som aldrig fick fredspriset men som gjorde saker. Men feelgoodkommittén i Norge har kanske parametrar vi andra inte tänker på.

***

Och så några blogg- och lästips i förbifarten. Emma Opassande ställer frågan var debatten om FRA är inför stundande omröstning och besvarar den själv i kommentarsfältet: "...också det faktum att det faktiskt inte finns något att debattera om. Ingen information att diskutera för- och nackdelar med osv. Vi bråkar ju iofs, men det är inte liktydigt med en debatt, precis, tänker jag." Riksdagsledamöter kan ignorera debatten, och gör det också, inte utan att det påminner en hel del om ett slags slutet eller avgränsat samhälle i bourdieusk mening, avgrunden mellan folket och eliten. Så kanske svaret är att det finns ingen att debattera mot. Men jag tycker ändå att det är synd att reducera FRA-kritiken till bråk. Vilket leder till alltid uppiggande Per Bylund som ifrågasätter tankesättet som vi bär med oss till valurnan: nämligen tendensen att välja det minst onda, funkade inte sist men kanske funkar nästa gång? Jimmy Sand drar igång en ny blogg om grön filosofi och politik, med tanke på den nivå och ambition som fanns på Strötankar och sentenser så förväntar jag mig briljerande tankar, och finns då här.

Kungahuset på lätt svenska

"Victoria är också intresserad av olika slags hjälparbete i SIDA och Lutherhjälpen." Och så vidare för den som önskar ha något att läsa och samtidigt vill minska på aptiten inför den stundande lunchen.

Här ses kronprinsessan, som vi tror är på väg att hälsa på fattiga barn och familjer som hon vill hjälpa.

Å, nej, det blev ju helt fel väska, här är den rätta, med bonusen boken "Mat med Magkänsla" under kronprinsessans arm som hon ämnar dela ut till fattiga familjer så att de lär sig att äta rätt och undvika undernäring.

Syndicate content