Alliansen gick till val för ett år sedan med löften om att förbättra
ekonomin för de som arbetar, och synnerligen för låginkomsttagare. Det
framhölls att en extra tusenlapp skulle bli fallet. Det är mycket pengar för
den som inte tjänar speciellt mycket. Det skulle löna sig att arbeta.
Vad blev nu av detta löfte? Krafttag eller signalpolitik?
- Höjda priser på varor och tjänster i sådan utsträckning att det
antagligen motverkar detta. Om vi inte slutar röka, supa och äta för mycket
mat. Förvisso kan man se det som en välmenande gest mot den förmodade
outbildade massan som tjänar dåligt och använder sina pengar på ett dåligt
sätt och riskerar sin hälsa dessutom. (I Stockholm med flera ställen aviseras
dessutom höjda biljettpriser i kommunaltrafiken.)
- Införandet av så kallat "pigavdrag", som förvisso har
sin motsvarighet -- om vi nu ska envisas med att stirra på manligt och
kvinnligt --i "rotavdraget". Detta är en reform som människor med en
viss inkomst har nytta av. Förvisso kan låginkomsttagare jobba med att städa.
Men detta är en reform för de som har och den måste betalas av oss alla,
även vi som inte har. Jag kan inte påstå att jag känner mig lyrisk över
tanken att fattigare människor sponsrar medelklassens jämställdhetsneuroser.
Att kalla det för en jämställdhetsreform är på sin höjd en lustighet av
minst två anledningar: 1)jämställdhet har ingenting med extra insatser och
resurser att göra, 2) den förutfattade meningen att kvinnor är programmerade
att städa och är levande dammdetektorer, och behöver hjälp av staten att
befrias från detta. Alternativt belönas beteende som antagligen skulle må
bäst av att människor lär sig uttrycka det de vill och önskar och samarbetar
på bästa vis. Vilket de antagligen är vuxna och kapabla till om man ger dem
chansen. Det är inte statens uppgift att ta det pedagogiska ansvaret för.
- Införandet av så kallat vårdbidrag kommer antagligen ingen
låginkomsttagare till delo, utan kan ses som en bonus för de som redan ordnat
det på ett sätt så att någon är hemma med småbarnen istället för att de
ska gå på dagis. Valfrihet kallas det. Detta kan ingen tro på allvar. Vilka,
om de så än arbetar deltid, kan avstå från sin inkomst och istället leva
på som bäst 3 000:-? Det är naturligtvis inget för ensamstående föräldrar
heller. Ett slag i luften, som kostar pengar, de som inte har råd sponsrar de
som ändå har råd
- Införandet av så kallad jämställdhetsbonus ska uppmuntra män
och kvinnor att dela lika på föräldraledigheten. Antagandet att människor
väljer hur de tar hand om sina barn och sin familj tycks vila på att det blott
är ett ekonomiskt beslut. Anledningen att man inför den står i konstig
kontrast till vårdbidraget. Vilket också kostar pengar, de som inte kan eller
vill sponsrar de som kan och vill.
När ska det löna sig att arbeta då?
- Jo, när det är tillräckligt olidligt att inte ha arbete. Vilket
tydligen inte är tillräckligt olidligt enligt politikerna. Vilket fixas med:
minskade möjligheter till rimlig levnadsnivå via försäkringssystemen. Jag
säger vare sig att det är rätt eller fel, men antagandet är orimligt, den
som försökt överleva på existensminimum vet vad jag pratar om, det blir inga
baler på slottet. Jag lovar. Enda receptet är reformer på arbetsmarknaden och
för näringslivet. Mindre kostnader på sikt. Det är helt onödigt att gå
bärsärkagång på försäkringarna som första strategi.
Vad man kan betrakta är samma gamla politiska ambitioner att förändra
världen som de vill se den. De utopiska visionärerna. Det är svårt
att inte få det att låta banalt, men denna iver att få utöva social
ingenjörskonst med människors pengar (det måste betalas) äger alla likheter
mellan ett vänsterblock och ett högerblock. Hur skulle det vara med reformer
som inte måste betalas av någon, som dessutom inte får glädje av dem, och
istället koncentrera sig på att sänka skatter och avstå från att "dela ut pengar"? Är det ett utslag av att det
måste se ut som man gör något? Att ta bort eller inte åtgärda saker
som måste kosta är också att göra något. Jag önskar politiker vågade
tänka så mer.
Andra bloggar om: intressant, välfärd, alliansen, utopiska visionärer, Stockholm
