projekt feelgood

Först. Danska sexsäljare blir rättmätigt förbannade över att Köpenhamns kommun sabbar deras fullkomligt legala handel genom att tönta sig med att dela ut vykort som uppmanar delegater på klimatmötet att "be sustainable - don't buy sex" (ni ser vad ordvitsigt det är? Dvs "återhållsam" som på internationaliska klimatspråket har med klimatet att göra, inte sex). Därför bestämde sig SIO (Sexarbejdernes Interesseorganisation) att erbjuda delegater gratis sex mot uppvisande av det där numera berömda töntiga vykortet. Man kan förstås också undra vad i hela fridens namn sex alls har med klimatet att göra, det måste ju vara något mer än att plädera för "återhållsamhet"? Menades att sex ökar koldioxiden och bidrar till växthuseffekten?

Därefter kan man läsa att någon återhållsamhet inte alls är föremål för det som möjligen kan kopplas till klimat. Limousinservicen går för högtryck (och en hel del privatflyg för den delen också, business class är väl för pöbelaktigt), för att ge klimatdelegaterna sköna och behagliga lyxturer, inga vykort där inte. För bilar har ju inget med klimatet att göra, till skillnad från sex.

Jo lite roligt är det, och härmed måste nog införas en dennisinspirerad kategori, det är ju liksom bara nästan humor för att det är på allvar. "Nästan humor" undrar jag inte om det är roligare än humor, kanske det är uproriously funny.

Du måste ställa frågan. Speciellt när du står med en billig burk tonfisk på Överskottsbolaget och känner dig allmänt urkig för att du ens överväger att köpa den trots att den saknar en etikett med "dolphin safe". Eller den mer matlagningslagde som kanske står vid delikatessdisken på Konsum och dregglar över en färsk tonfisk men har ingen aning om den dödats med delfindödande metoder eller inte. Jag har alltid undrat över feelgood projektet som är dolphin safe. Hur vet man att inte delfiner dödats av misstag? Vanligast i Sverige skulle jag tro är följande symbol:

Den betyder:

This dolphin safe tuna label is an initiative from the Earth Island Institute. Requirements to be met are that dolphins may not intentionally be chased, circled or netted during any fishing trip, drift- or gillnets cannot be used and no accidental dolphin death or serious injury may result from the fishing operation. Fish from a dolphin unfriendly source may not be mixed in at any stage. Each trip in the Eastern Tropical Pacific Ocean by vessels 400 gross tons and above must have an independent observer on board attesting to the compliance with the points mentioned.

Detta tarvar lite förklaringar. Att fiska tonfisk med nät är det vanligaste, att slänga ut ett nät på måfå är däremot oekonomiskt och föga effektivt. Det kräver en metod. En metod är förstås att på liten skala att med spö fånga in dem, det fungerar för lokala småfiskare och sportfiskare men är inte en lönsam metod för yrkesfiskare. En annan är att söka efter tonfisk, och eftersom de inte syns på ytan är det mest effektiva att hitta dem genom att gå dit delfiner är, och där delfiner finns där finns tonfisk. Den tredje är att locka tonfisk med flytande objekt, för att därefter fånga in dem med nät. Det är denna senare metod som premierats av dolphin safe. Motivet är självförklarligt, det räddar delfiner från att dödas. Och som det hävdas av Earth Trust, som har sin etikett "Flipper Seal of Approval", så har det mördats miljoners delfiner de senaste trettio åren, förstår var och en att det inte är speciellt önskvärt, åtminstone om man nöjer sig med att inte fundera vidare.

Men om nu denna delfinsäkra metod i sig dödar andra arter, som visar sig vara mer utrotningshotade än delfiner: som exempelvis hajar? Dolphin safe är förvisso en metod för att hindra att delfiner dödas i fångstprocessen, men konsekvensen är att den metod som premieras är att andra djur skadas och dödas. En möjlig lösning är förstås att få oss sluta äta tonfisk, vilket vore lika orealistiskt som att få oss att sluta äta torsk eller för all del sluta äta kött om man ska göra etiska övervägningar kring djurs rättigheter. Men en annan lösning är att värdera olika djur från ett ekologiskt perspektiv: delfiner är i ett sådant perspektiv inte utrotningshotade i likhet med vissa arter av hajar som är det, men ändå är det den metod som dödar dem senare. Resultatet blir en ekologisk katastrof orsakad av ett feelgood projekt. 

Läs mer här: bloggen Southern Fried Science (som därefter bör bokmärkas och läggas i RSS-läsaren) benar upp konsekvenserna av de metoder som innebär dolphin safe.The ecological disaster that is dolphin safe tuna

The big problem with this method is that floating objects don’t only attract tuna. EVERYTHING is attracted to floating objects, including sea turtles, sharks, seabirds, billfish, and, yes, dolphins!

Slutsats: Köp du den där billiga burken tonfisk på Överskottsbolaget med gott samvete, du kan till och med kosta på dig att tänka att nu räddade du en haj minst.

Relaterat: Torskfisket och dumpningen. För de som missade dokumentären om torskfisket, kvotsystemet och den resulterande dumpningen av enorma mängder torsk, kan med fördel se den åter på SVT-play. 

Annat relaterat: Feelgoodprojekt tenderar vara problematiska när man skrapar dem på ytan, som Fair Trade och kaffet exempelvis.

...klart grabben ska ha nobels fredspris Trots att han inte gjort ett endaste dugg än att prata fina ord och säga Yes we can. Vad exakt? Stänga Gitmo? Tagit beslut om att ta hem soldater från Afghanistan och Irak eller förstärka trupperna? Ingen vet säkert, men han kan vara en "inspiration" för allt han kan komma att göra?

Så grabben verkar faktiskt ha fått pris för att han symboliserar hopp. Barack Obama är en fin människa med visioner, strunt samma att meritlistan är mager eller faktiskt totalt intetsägande hittills.

SR är något på spåren när de skriver en rubrik som säger: Fredspriset - det politiska Nobelpriset. Årets pris är bara ett feelgoodpris.

Personligen hade jag hoppats på Doktor Mukwege. Någon som gör mer än sprider fina ord.

PS. Kanske det är variant på mancrush, dvs en massa människor i en kommitté som är kära i en politiker, politiciancrush.

PPS. Foreign policy har listan på folk som aldrig fick fredspriset men som gjorde saker. Men feelgoodkommittén i Norge har kanske parametrar vi andra inte tänker på.

***

Och så några blogg- och lästips i förbifarten. Emma Opassande ställer frågan var debatten om FRA är inför stundande omröstning och besvarar den själv i kommentarsfältet: "...också det faktum att det faktiskt inte finns något att debattera om. Ingen information att diskutera för- och nackdelar med osv. Vi bråkar ju iofs, men det är inte liktydigt med en debatt, precis, tänker jag." Riksdagsledamöter kan ignorera debatten, och gör det också, inte utan att det påminner en hel del om ett slags slutet eller avgränsat samhälle i bourdieusk mening, avgrunden mellan folket och eliten. Så kanske svaret är att det finns ingen att debattera mot. Men jag tycker ändå att det är synd att reducera FRA-kritiken till bråk. Vilket leder till alltid uppiggande Per Bylund som ifrågasätter tankesättet som vi bär med oss till valurnan: nämligen tendensen att välja det minst onda, funkade inte sist men kanske funkar nästa gång? Jimmy Sand drar igång en ny blogg om grön filosofi och politik, med tanke på den nivå och ambition som fanns på Strötankar och sentenser så förväntar jag mig briljerande tankar, och finns då här.